384 5. SAMMANFATTNING Det germanska privatkyrkosystemet är mycket omdiskuterat. I princip innebär det, att de enskilda mindre kyrkorna som en följd av germanmissionen bröts ut ur biskopskyrkans samlade egendom. I stället kom de under sin byggherres och ägares förvaltning. Privatkyrkor fanns i princip av två slag, men med olika mellanformer: Dels gärdskyrkor i enskild ägo, dels kollektivägda menighetskyrkor. Privatkyrkoväsendet konstituerades av en rad olika faktorer. Det germanska samhällssystemet är den ena ytterligheten i diskussionen kring privatkyrkan. Kyrkoorganisationen och biskopen är den andra. Patronatskyrkan, en uppmjukad privatkyrka, blev det direkta resultatet av kyrkans ansträngningar att lösgöra kyrkorna från sina ägare. Då blev kyrkoägaren i stället patronus och kyrkan kom i större eller mindre utsträckning in under biskopens förvaltning, men inte längre som en del av den samlade biskopskyrkan. Någonstans på linjen mellan kyrkoägarens respektive biskopens överhöghet finns under tidig medeltid de nordiska kyrkobildningarna. I vissa avseenden står de närmare den ena kanten, i andra fall närmare den andra. När det gäller Norden kom den inhemska samhällsbyggnaden helt naturligt att sätta sin prägel på kyrko- och sockenbildningarna. Den fungerande förvaltningsapparaten och därmed i första hand tingsoch ledungsindelningen blev i större eller mindre utsträckning av betydelse för kyrkoorganisationen. Stor osäkerhet råder emellertid beträffande de aktuella organisationsformernas ålder och härkomst. I många fall kan de emellertid antas gå tillbaka till tiden före kristnandet. De nordiska menighetskyrkorna, byggda och förvaltade av tingsoch bygdelag på olika nivåer, anknöt i större eller mindre utsträckning till tingslagens omfattning och funktion. Ser man till privatkyrkokaraktären hos de nordiska kyrkorna är det antagligt, att kyrkoägarna själva på eget initiativ — eller på anfordran av kung, ting och/eller kyrkoorganisationens företrädare — byggde sina kyrkor. Kyrkobyggnadsskyldigheten åtog man sig i och med att man på tinget, kanske ibland under tvång, fattade beslut om kultskifte. Många omständigheter talar för att de tidigaste kyrkorna, åtminstone före tingsbeslutet, tillkom relativt fritt. I isländsk och svensk rätt har dock det kanoniskrättsliga förbudet mot kyrkbygge utan biskopens tillstånd kommit in. Doteringsföreskrifterna är en följd av den kanoniska rättens krav att kyrkan måste vara tillräckligt utrustad för sin egen och prästens försörjning. I de svenska lagarna svarar bönderna för doteringen. De uppfattas liksom i fråga om kyrkans byggande som ägare till
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=