383 betonar denna rättsliga likställdhet ett vittnesbörd om att prästerskåpet utifrån andra utgångspunkter uppfattades som en från lekmännen skild kategori. Liknande slutsatser kan man dra från t.ex. inledningsstrofen till VgL I, enligt vilken biskopen och de lärda männen hör till tingslaget —samtidigt som indirekt deras särprägel kommer fram.-" Biskopen och prästerna utgjorde alltså en gång politiskt, socialt, rättsligt och ekonomiskt en integrerad del av samhället. Deras funktion inom kulten och deras bokliga kunskaper gjorde tiem ändå till en avgränsad grupp. Genom ekonomiska och rättsliga privilegier —frälset och den andliga domsrätten —kom deras särställning att med tiden alltmera betonas. Prästerskapet med biskopen i spetsen kom att utvecklas till ett särskilt stånd allt eftersomprivilegierna i det nya samhället medförde en ekonomisk, rättslig, social och politisk omstrukturering av den gamla samhällstypen. Denna utvecklingsgång kan positivt utläsas i ständernas —adelns, prästernas och städernas — framväxt, negativt i tingets ekonomiskt, socialt och politiskt kraftigt reducerade betydelse. Inom ståndssamhället blev biskopen och hans underlydande präster ett socialt priviligierat andligt stånd, i första hand knutet till riket och inte till det självständiga landskapet. Socialt, politiskt, rättsligt och ekonomiskt uppgick landskapsförvaltningen mer och mer —och därmed prästerskapets bundenhet av landskåpet — i riksförvaltningen. I stället för landets lag kom rikets lag och inte minst för prästerna Guds lag. I den framväxande ståndsriksdagen blev det andliga ståndet en särskild enhet. Detta andliga stånd kom inte till utan vidare. Redan vid tingssammankomsterna och i landets rättskrets hade prästerna med sin biskop tidigt utkristalliserats som en avskild storhet — men inte på grundval av rättsliga privilegier utan genom sin bakgrund och funktion. I landskaps- och tingssamhället hade de ingen rättslig särställning och ingen egen representation, men fungerade som en avgränsad kategori inom landets och tingets ram. I det framväxande ståndssamhället frigjordes i större utsträckning biskop och prästerskap ur det normala politiska sammanhanget. De kom att bilda ett eget privilegierat riksstånd med egen representation på riksplanet —men också på stiftsplanet: I det fornsvenska landet. VgL I Kk I. Ov.in Ill 1 a. Cf Ericsson s 30 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=