381 Mot bakgrund av möjligheten att prästen en gång kan ha varit rättslös slav eller tjänare, måste det ur hans synvinkel vara positivt, att han — som bl.a. framgår av det kända stället i VgL I —står i bondelag/^ Prästen räknades liksom bonden till ättsamfundet, rättssamhället och landets fridkrets, till kretsen av jordägande bönder med alla medborgerliga rättigheter.” Motsvarande finns i GL." Som varande i bondelag hade prästen rätt att delta vid tingssamlingarna, vilket framgår av många nordiska källor. Från rättslig och social synpunkt var prästens ställning i bondelag något uteslutande positivt. Att detta sedan under medeltiden kom att upplevas som en belastning, sammanhänger med de kyrkliga ansträngningarna att emancipera kyrkan ur samhället —och därmed prästen ur landets lag. Mot bakgrund av det kyrkorättsliga libertas ecclesiccprogrammet uppfattades det som en nödvändighet, att prästen, kyrkans tjänare och biskopens utsände, måste ut ur beroendeställningen gentemot kyrkoägaren och landskapssamhällets rätt. Prästen stod under Guds lag, inte under landets. På punkt efter punkt, t.ex. ifråga omcelibatet, privilegium fori & canoriis, rätten att tillsätta präst osv., sökte man föra prästen ut ur landskapssamhällets sammanhang, in i kyrkans.^ Präst i bondelag har alltså en ur prästens och kyrkans synvinkel dubbelbottnad innebörd, beroende på i vilket socialt och rättsligt sammanhang uttrycket används. Dels är verkligheten bakom termen odelat positiv: Prästen har samma rätt och möjligheter som den frie, jordägande, inhemske bonden. Dels är prästens rättsliga samhällsställning ur kyrkorättslig synvinkel negativ: Prästens inlemmande i det inhemska rättssystemet står i strid med alla krav på libertas ecclesitc. Prästen var i äldre medeltid i bondelag. Han var liksom bonden gift och fostrade själv upp sina barn. Källorna är i detta avseende helt tillfredsställande och ingen tvekan finns om detta faktum. Både genom påvliga skrivelser legationer och synodalbeslut försökte man från kyrkligt håll komma tillrätta med dessa avvikelser från celibatskravetP VgL I M 5:5: ”I)r.vp.rr mal)a;r vthvnsk.vii prost, böte so niykit firi sum harrIrnskan man. Prastar skal .i. bondalaghum v.rr.v.” ” Ovan IV2 b. " GL 5: ”|»ot ir nu ))i nest ct prestr oc prost ouna Oc prost barn lor|) |)a iru slic at slog oc at drapi oc at allum lutumsum bonda barn . . ^ Cf ovan III 2 d, c, f, g, 5 c, IV 3 c, 4, VI, VIL ■' Se t cx DS 38, 820, 111, 133, 150, 170, 174, 325, 359, 424, 430, 449, 464, 521, 692, 1746. Gummerus s 57 ff, 61 ff (Brynolfs stadgar), GL 3 m fl, Olaus Petri SRS 1:2 s 245 (äldre citat), Hildebrand 3 s 813 ff, K B Westman 1915 s 250 ff, Brilioth 1941 s 642 ff, Lönnroth 1964 s 23 f. Gallon KL 2 sp 547 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=