378 Ännu en omständighet kan beaktas. I lagarna är det inte bara biskopens rätt att tillsätta präst som nämns. Han har i vissa fall skyldighet att ingripa om inte kyrkoägaren kan fylla en vakans. Enligt DL tillsätter biskopen präst sedan bönderna haft sex månader på sig att sätta upp ett förslag, medan han enligt VgL II har skyldighet att ingripa redan efter tre veckor.*^ Det finns talrika stöd i de nordiska källorna för uppfattningen att prästtillsättningen under 11 —1200-talen var en angelägenhet för såväl biskop som kyrkoägare och patronus. Bestämmelserna i de nordiska lagarna är i regel klara exempel på detta samspel mellan biskop och kyrkoägare. Privatkyrkotänkandet är ofrånkomligt men kraftigt uppmjukat. Lekmannainflytandet är i de nordiska lagarna betydligt kraftigare än vad den kanoniska rätten förutsätter. Hur förhållandena var före lagarnas och diplomens tid är det nästan omöjligt att avgöra. Vissa berättande källor ger, liksom flera av plomen, antydningar om att den reella makten tidigare i betydligt större utsträckning tillföll kyrkoägarna. Det är emellertid då att märka att de aktuella källorna, t.ex. GS, är upptecknade betydligt senare än då de aktuella händelserna skall ha utspelats. Också de kyrkliga protesterna mot lekmannainflytandet över prästtillsättningarna kan tas som stöd för tanken, att lekmannainflytandet en gång var ännu större än det som avspeglas i de bevarade nordiska rättskällorna. dib) Överlämnandet av kyrkan Vid diskussionen om prästtillsättningen i tidig medeltid har allt intresse knutits till frågan vem som hade rätt att utse präst; Biskopen, enskilda stormän eller menigheter. I en uppsats har jag tidigare tagit upp en annan aspekt av prästtillsättningsproceduren till behandling. Det gäller problematiken kring det ceremoniella överlämnandet av kyrkan till prästen. Prästen installerades i sin nya tjänst och tog samtidigt emot kyrkan.' I kontinentala källor finns sådana rituella akter omnämnda inte bara när det gäller överlämnande av kyrka till sekulära präster utan också överlämnande av kloster till abbot eller abbedissa.' ^ överlämnandet kan karakteriseras som en rituell akt, då kyrkan. rcet hawivr til |)et sum klerkccr kallx ius patronatus.” Cf SdmL Kk 4. DL Kk 1, VgL Kk 21. Cf t ex TiL 4. ' Hellström STK 1967 s 233 ff. Till motsvarande på kontinenten se Gallén KL 7 sp 455 med hänvisningar. * b Se t ex Gallén KL 7 sp 455.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=