375 Det torde i stor utsträckning ha varit just ekonomiska faktorer, som kom att avgöra, vilka menigheter som byggde kyrka. På många håll tycks mindre enheter, byar osv., ha gått samman i större enheter för att kunna uppföra sin kyrka,-'* på liknande sätt som när det gäller ledungen. Ifråga om den ekonomiska grundvalen för sockenbildningen förefaller det alltså sannolikt, att vissa mönster från den förkristna samhällsorganisationen gick igen, i första hand ledungsorganisationen. Denna aspekt på sockenbildningsproblematiken vore värd en särskild undersökning, som emellertid skulle falla utom ramen för den problematik, som avser relationerna mellan biskop och landskapssamhälle. g) Resultat och sammanfattning Privat- och patronatskyrkorna bland de nordiska menigheterna är en naturlig konsekvens av tingssamhällets uppbyggnad och funktion. Bönderna svarar kollektivt för sin kyrka på samma sätt som för andra gemensamma angelägenheter. Enligt nordisk tings- och landskapsrätt bygger bönderna på olika nivåer själva sina kyrkor, doterar dem, betalar vigningen till biskopen och förvaltar i stor utsträckning själva dess egendom. Kyrkan och socknen är juridisk person. När det gäller främst kyrkans förvaltning kan alltså ett gentemot kyrklig rätt stridande lekmannainflytande beläggas. I andra fall, i första hand ifråga om kyrkans byggande avyttring och dotering, har de kanoniskrättsliga kraven fått större plats. I alla sammanhang, som berör kyrkan, gör sig dock privatkyrkosystemet och tingsprincipen mer eller mindre gällande. Vid sidan av de kollektiva menighetskyrkorna nämns enskilda gårdskyrkor, som på motsvarande sätt står under sina ägare. Ett meloch byggnadsstilen från ledungsskeppen överförts till de nordiska stavkyrkorna. Något liknande möter på kyrkan på bonaden från Skog, Hälsingland, Salvén s 57 ff. Cf Kurze s 76 f. Stora tingslag som landskap, hundare etc svarade alltså för de största kyrkorna och mindre enheter för de mindre, efter samma system som när det gäller ledungsflottan. Enligt Ståhles undersökning av Törns prosteri i Södermanland, måste flera byar slås samman för att klara kyrkbygget. Se Ståhle NoB 1950 s 100 ff, cf Widéen s 257, Helmfrid s 102. Till denna problematik Lönnroth 1940 s 12 ff angående ledungsböndernat antal och socknens storlek, även s 18 f. Se även Hafström 1951 s IX ff. Härenstam s 211 ff. Granlund 1964 s 307 ff, Kveseth s 325 ff, Kurze s 87, Isaksson s 3 ff. Sockenbildningens och kyrksocknens olika utseende från landskap till landskap kan alltså eventuellt förklaras mot bakgrund av de skilda ekonomiska förutsättningarna. Problemet försvåras av den stora mängden av okända faktorer.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=