373 ett annat synodalsbeslut från Skara förbjuds präster oeh bönder att föryttra sockenkyrkans egendom utan biskopens råd — consilium. Sockenmännens ställning är alltså stark, att döma av denna stadgad*’ Ett exempel på den praktiska tillämpningen finns i ett diplom från 1322, där prästen och socknens råd i Torshälla avyttrar kyrklig egendommed tillstånd av biskopen och sockenmännend" En utförlig sammanställning av bestämmelser om kyrksocknen och dess befogenheter finns i VgL IL'^ Prästen delar här den direkta förvaltningen med kyrkdrottarna som är tvåd*’ För sin förvaltning svarar prästen och kyrkdrottarna inför socknens råd. En gång om året, före påsk, skall präst och kyrkdrottar göra räkenskap ”firi aldri soknxnne ... ok skuldir krxfia:”. Lånar präst och kyrkdrottar ut kyrkans pengar ”vtan soknenna rath” får de själva gälda. Inte heller får någon ta kyrkans nycklar —ansvaret för kyrkans förvaltning — utom med alla sockenmännens råd. I många andra stadgar finns ytterligare bestämmelser av liknande slag.-” Lekmannainflytandet visar sig tydligt genomatt kyrkvärdar fungerar tillsammans med prästen. Det ursprungliga ordet kyrkvärjare har antagits innebära, att huvuduppgiften en gång var att rättsligt värja och försvara kyrkans egendom. Kyrkvärdarnas funktion sammanhänger alltså med kyrkans ställning som juridisk person och de personifierar kyrkoägarens, sockenmenigheten, rätt att själv svara för förvaltningen av kyrkans egendom.-' I VgLl och TiL finns alltså —delvis vid sidan av kyrkvärden — kyrkdrotten, som på samma sätt svarar för lekmännens ansvar i samStrandberg 1967 s 166. DS 2345. Strandberg s 192. VgL II Kk 65. Strandberg KL 9 sp 682 f. Enligt ett diplom från mitten av 1300-talet skall varje kyrka ha tre nycklar. Dessa tillfaller prästen och hans kyrkvärdar, som svarar för kyrkans förvaltning. Enligt landskapslagarna skall klockaren ha nyckel, eftersom han är ansvarig lör kyrkans tillstånd, inventarier o dyl. Ansvaret för kyrkan är alltså fördelat på präst och lekmän. Se Reuterdahl Statuta s 48 ff. Se t ex VgL II Kk 65, 67, IV 21: 14, 23, 67, 82—84 m fl. Reuterdahl s 56 ff, Gummerus s 35 ff. Se vidare sammanställningen hos Nyländer s 190 ff. Nyländer kallar dessa stadgar missvisande för ”altschwedisches Recht”. Se Nyländer s 192 ff, Dahlerup KL 8 sp 410 f, Hafström KL 8 sp 415 ff och komm i SLL. Cf ovan III exkursen. På liknande sätt skall biskopen enligt ögL värja biskopskyrkans egendom — ögL J 20: 2. I Norge är ordet kyrkvärjare av yngre datum — Hamre KL 8 sp 412. I ÖgL heter kyrkvärden kirkiu gömari. Till detta Nyländer s 192, Hafström KL 8 sp 416, 419. Cf Island Skogvaard-Petersen Scandia 1960 s 249 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=