371 f) Den kyrkliga socknen Diskussionen om den kyrkliga socknens ställning och funktion i äldsta tid är delvis identisk med diskussionen om privatkyrkorna.' Sockenproblematiken är i och för sig mycket intressant, men faller till stor del utom ramen för denna undersökning. Den kommer därför bara att summariskt beröras utifrån den här aktuella problemställningen. Det finns många teorier om den kristna socknens uppkomst. Grovt skisserat kan de uttryckas så, att socknen enligt äldre uppfattning var en kristen nyskapelse, genom att människor började söka sig till kyrkan. Enligt senare forsknlngsteorler skulle socknen emellertid gå tillbaka på den förkristna samhällsorganisationen, där bl.a. tinget — tingssocknen —och tingsorganisationen spelade en viktig roll.- Med socknen förstås i de äldsta källorna en menighet, en grupp av bönder, inte en lokalt fixerad storhet. Sockenbönderna samlades till ting, sockenstämma, för att avhandla socknens angelägenheter. Så småningom övertog socknen alltmera av kommunala och borgerliga angelägenheter." I biskopens ämbetsförvaltning ingick tillsynen och förvaltningen av kyrkans fabrica, i viss mån tillsammans med domkapitlet. Med delegerad rått kunde annan kyrklig myndighet eller person svara för denna förvaltning, i första hand då sockenprästen med biskopen som kontrollerande överhet."* ’ Ovan 1, 2. - Till den sistnämnda uppfattningen se fr a Hafström 1949, Bygd och vildmark 1964. Till problemet även Taranger 1890 s 247 ff, Koch 1936 2 s 1 17 ff, Haff 1 s 29, Suable NoB 1948 s 132 ff. Helmfrid s 102 ff, Pirinen 1968 s 183 ff, 187 f. Hafström menar bl a, att socknen går tillbaka förkristna kult- och tingsocknar, vars funktion inte nämnvärt rubbades vid kultskiftet. Socknens kultplats blev bara kyrkan i stället för dess förkristna föregångare. Socken — sok?i — kan även avse lagsökning, utsökning, inträng (i någons hem etc) m m. Cf t ex ordet soknarc ovan 111 2 g, liksom olaga intrång, i bl a hemsocken, hemsökelse. Kyrksocken kan också innebära att man uppsöker kyrkan som asylplats, cf Taranger s 247, Jansson s 40. Ovan V 3 b. ■’ Se Schalling 1926 s 187 ff, 1927 s 27 ff, Meyer s 56 ff. Cf Hafström 1949, Stable NoB 1950 s 100 ff, Isaksson s 5 ff. Beträffande kyrkstämman se t ex UL Kk 1: 1, 2 angående kyrkbygge: ”Biskupx'r . . . bx’ba'n skulu |)er (bönderna) hem far,r. ok stempnu dagh for leggix. allum |)em iorj) aghu innxn soknxr. [aer skulu dagxwasrki til lata; reptir bonda* tal. ok ak.r teptir ior|)a: tal. Nu kan man |)am iorpeghandi X’r .i. sokninnj fellx’ nijaer kirkiu bygning. |)a mughu kirkiu wx’rix’iid.x’ tak.x’ hanz pant...” Se även SdmL Kk 1:1, VmL Kk 1, HL Kk 1:2. Till jordägandets roll VgL I Kk 10 med SLL 5 s 15 not 31. Särskilt stark blev socknens ställning på Gotland, Yrwing s 69 ff. ' Cf ovan III 4 a. c. 11, X de off iud ord I 31; c. 4 D LXXXIX; c. 3, C. IX qu 3 m fl. Nyländer 1953 s 31 ff, 188 ff, Inger 1961 s 150 ff, 532 ff. Strandberg 1967 s 83 f, 98 ff, 150 ff, 154 ff, KL 9 sp 682 f, Dahlerup KL 8 sp 410 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=