368 kyrkor, i de berättande källorna och diplomen nämns i detta sammanhang både gårds- och menighetskyrkor.'-* I de bevarade danska kyrkobalkarna utgår ingen avgift, utan denna har uppgått i biskopstiondet. Liksom i motsvarande svenska lagar utgår emellertid gengärd från böndernad® I norsk rätt är vigningsbestämmelserna delvis av annan karaktär än i övriga nordiska lagar. Det förutsätts dock, att männen i fylket eller i andra tingsdistrikt köper vigningen av biskopen. I lagarna omnämns också /7Öge«^/^s-kyrkan, som enskild ägare får kÖpa vigning för.’* Detta böndernas kollektiva vigningsköp och gengärd till biskopen finns klart utsagt i EidstL, i en bestämmelse som står svensk kyrkorätt nära.’- I GltL betonas fylkesmännens plikt att betala avgift vid fylkeskyrkans vigning,’'^ på samma sätt som västgötabönderna enligt VgL IV 16 vid vigningen av biskopskyrkan i Skara. Fylkeskyrkans vigningsköpare yzv alla män på fylkestinget. Enligt Grägäs betalar lekmännen kyrkornas vigning. I motsats till övrig nordisk rätt är det genomgående inte kollektivet utan den enskilde bonden. Den isländska kyrkan tycks alltså ha ägts av bonden, inte bönderna.^* I tidig nordisk medeltid köptes alltså vigningen av kyrkoägarna för en bestämd avgift till biskopen. T.o.m. vid biskopskyrkans vigning får biskopen vigningsavgift. Vigningsbestämmelserna ger klart belägg för kyrkornas karaktär av privat- och patronatskyrkor. Den kanonisk- ” Cf ovan 2 b. SkKk 1, SjällKk 2. Bönderna i SkKk motsvaras i SjällKk av kirk.e mjen. DGL 8 s 446: ’klin skal man wighx kirka;. tha agha; kirkx’ mxri at halda: biscop en nat a therx cost . . Se övers hos Kroman-Juul 2 s 226 f. Cf ovan V 3 c, 4 b, c. “ Till detta FrtL II, 8—10, GltL I, 10—11, 14, EidstL I, 34, 40, BgtL I, 10, III, 14 m fl. Cf ovan V 3 c. EidstL I, 34: ”Nu skal biscup hafa firi kirkiu uigslu .iij. natta ueizlu . . . af bonda fe . . . oc fa: boenfir honum mat oc mungat. honum oc hans mannum . . . l)at skal hann hafa firi uigslu nema jtarir uxrfii a annat sätter boenJir oc biscup.” Cf SjällKk inl. Ovan V4 b. GltL I, 11: ”Nu er kirkia gör oc garfir um. |)a seal vixiu a kaupa at biseope. aller fylkismenn. [rriggia natta vist. mefi .xxx. manna.” '■* Grägäs I, 5: ”|)ar er byskop vigir kireiv. a hann at taka .xij. avra . . . Bvandi sa er vist veitir byskopi ä at fä honvm rei]) skiöta . . .” Cf ovan s 355 f. Motsvarande också i I, 4. Elär fastslås att bonden efter vigningen är skyldig att hålla kyrkans vigningsdag i helgd: ”l)a seal byskop til fara at vigia J)a kirkiv. bvandi er skyldr sa er par byr at halda kirkio dag . . . par seal hverr halda kirkio dag er byskop vill. Sva seal kirkio dag halda at helgi. sem paskha dag . . .” Cf c. 16, D. I De consecr.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=