365 Gragas kyrkbygget är den enskilde bondens sak. överhuvudtaget får bestämmelserna om kyrkans byggande i norsk och svensk tingsrätt ses som en direkt följd av landens och tingens antagande av kristen kult. b) Dotering till kyrkan Kyrkans krav på dotering till kyrkobyggnadens fabrica sammanhänger delvis med kravet om biskopens tillstånd för kyrkbygge. Den kanoniska rätten fordrade, att kyrkan före vigningen skulle förses med vad som krävdes för att prästen skulle kunna försörja sig, och kyrkan hållas i stånd. Prästgården skulle kunna försörja sin innehavare. I doteringsföreskrifterna indrogs alltså både kyrkans fabrica och prästens mensa} Doteringarna var grundförutsättningen för gudstjänsterna och kyrkans funktion överhuvud.- I kanonisk rätt är kyrkan rättssubjekt. I nordisk medeltid är det också i överensstämmelse med kanonisk rätt sockenkyrkan själv som äger doterad egendom.'* Förekomsten av doteringsföreskrifter är i sig själv belägg för kanoniskrättsligt inflytande. De kanoniska reglerna för dotering har genomgående satt sin prägel på den svenska kyrkorätten.^ Gods i tillräcklig mängd skall doteras. Ofta används här termen skötning, som går tillbaka på den symboliska rit, då gåvan eller en symbol för denna placerades i skötet på mottagaren av givaren. I svenska lagar kan man dotera och göra skötningar till kyrkan, som alltså är juridisk person. Norsk kristenrätt saknar detaljerade bestämmelser i doteringsfrågan, vilket väl sammanhänger med deras ålder, även om doteringsföreskrifter finns redan i Decretum Gratiani.** Med hänseende till den kanoniska rätten står som vanligt isländska Grågås på samma linje som de svenska lagarna. Jordägaren skall förse kyrkan med så mycket gods, att biskopen vill viga kyrkan. Särskilt ‘ Nyländer 1953 s 157 ff, Ericsson 1967 s 61 ff. Se c. 8, X. 3, 40; c. 9, D. I Dc consecr; c. 25, C. XXI11, qu 8 m fl. - Ericsson s 64 f. •* Cf ovan III 4 b och III exkursen. * Nyländer s 157 ff, Ericsson s 63. Den uppländska hundareskyrkan skall erhålla ett niarkland jord, tolftkyrkan ett halvt. Enligt DS 109 kunde skötningen till kyrkan tillgå sä, att jord placerades i ett kläde pä själva altaret som symbol för doteringen: ”. . . quod in hujusmodi donationibus modicum terra: consuevit assumere, aut in extremitate pallij . . . aut super ipsum altare aliquo involutum panniculo cum debita . . .” Cf not 4. Nyländer 1953 s 160, Hellström STK 1967 s 239. ® Se ovan not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=