364 annexbildningen, varigenom en präst fick underhåll från två eller flera tidigare självständiga kyrkomenigheter. Ett diplom från 1234 visar, att biskopen i Skara fick påvens tillstånd till sammanslagning av flera capella; i Västergötland under samma präst. Att biskopen ansåg sig behöva inhämta påvens stöd för denna åtgärd har ibland tolkat så, att han var i behov av stöd gentemot kyrkoägarna. Den vanliga uppfattningen är, att det var kyrkornas vildvuxna tillkomstförhållanden innan biskopens byggnadstillstånd blev obligatoriskt, som i senare tid nödvändiggjorde sådana regleringar.-** Givetvis kan andra faktorer av främst sociologiskt slag, befolkningsomflyttningar och nyröjningar ha spelat in, kanske också sjukdom, missväxt m.m. Enligt kanonisk rätt fordrades alltså biskopens tillstånd vid igångsättande av kyrkbygge. De nordiska källorna ger ingen enhetlig bild av förhållandena på denna punkt. I de genomgående starkt kanoniskträttsligt påverkade lagarna. Grågås, svealagarna och VgL II — med all sannolikhet —har detta episkopala tillstånd blivit en del av kyrkorätten. I andra svenska rättskällor saknas detta tillstånd. Även andra omständigheter, i första hand pastoratsregleringar, ger stöd för antagandet, att kyrkor i äldsta tid uppfördes av kyrkoägarna själva, utan kyrkligt igångsättningstillstånd. Detta innebär, att ett renodlat privatkyrkotänkande tycks ha förelegat på denna punkt, vilket senare mjukades upp genomden kanoniska rättens inträngande. De norska lagarna, som är nedtecknade betydligt tidigare än de svenska, ger belägg för denna slutsats. Här har biskopen inga befogenheter i samband med kyrkbygge, utom att han utkräver bot för vissa försumligheter. Tingslagets, främst fylkets, skyldighet att bygga kyrka, är en direkt följd av det gemensamma beslutet om krlstnandet. När det gäller byggande av kyrka i Norden talar alltså sannolikheten för, att det en gång förelåg ett renodlat privatkyrkotänkande så till vida, att bönderna byggde kyrkor var och när de ville. I vissa fall förekom böter som påtryckningsmedel för att snabbt få kyrkan och kyrkogården färdig. Kyrkornas byggherrar och ägare var i regel tingslagen och de kollektiva bönderna, men vid sidan av dessa förekommer i källorna gårdskyrkor, byggda av enskilda. Det är bara i Till detta Hildebrand 3 s 76 med not 2, H Schiick 1959 s 200 ff, Ericsson s 60 ff med not 90. För Danmark Koch 1936 2 s 95 f. Diplomet är DS 286. Capclla kan översättas på olika sätt, i detta fall torde ordet helt enkelt betyda liten kyrka.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=