362 Av detta drar kommentatorn till SLL slutsatsen, att den allittererade strofen bara är ”ett slags episk inledning” till huvudbestämmelsen om prästval. Dess karaktär av inledning skulle dä förklara, varför biskopen inte omnämns. Det är emellertid ur källkritisk synpunkt otillfredsställande att uppfatta ett skikt av samma flock som en ”episk inledning” till ett följande yngre. Att det äldre skiktet sedan kan ha varit inaktuellt vid lagens nedtecknande —även om det fått stå kvar —är en helt annan sak. I GS återges en tradition om kristendomens införande: Man byggde sina kyrkor fritt. Först vid vigningen anlitades biskopen.’" I vissa rättstraditioner, som återfinns i svensk landskapsrätt, förekommer biskopen alltså överhuvudtaget inte i samband med igångsättandet av kyrkbygget. I senare lagbestämmelser har man emellertid följt de kanoniskrättsliga idealen. Det är högst sannolikt att bönderna i äldre tid själva byggde sin kyrka” utan särskilt igångsättningstillstånd. Detta är i så fall en helt naturlig konsekvens av det nordiska tingssamhället och av böndernas kollektiva anslutning till den kristna kulten. Kyrkbygget blir den praktiska följden av beslutet om kultskifte. I och med detta beslut är man skyldig att bygga kyrka. Också i övriga Norden finns bestämmelser om kyrkbyggande. I Grågås följer man i princip den kanoniska rätten. Biskopens tillstånd fordras för kyrkbygge, på den plats ”sombiskopen vill”.’- Enligt norska FrtL är byggandet av fylkeskyrkan ett åläggande för alla män, för fylket i sin helhet. Någon bestämmelse om biskopens tillstånd finns inte. Däremot utgår böter till biskopen, om inte kyrkan är färdigbyggd inom 12 månader.’-’ Att biskopen i detta fall erhåller försumlighetsbot betyder inte, att man kan räkna med att hans tillstånd för kyrkbygget skall ha varit nödvändigt. Boten är sannolikt ett sätt att snabbt få fylkeskyrkan uppförd. Den norska fylkeskyrkan framstår inte som ett kyrkbygge, som fordrade speciellt kyrkligt 11 b GS 4. Cf ovan s 357. '* Cf Nyländer s 132 ff med not 2. " b Cf Pirinen 1968 s 181 ff. Gragas I, 4 s 12 f. Cf ovan med not 1—3. Skogvaard-Petersen Scandia 1960 s 243 ff, Ericsson s 59 f med not 87. Den vanliga uppfattningen är att kyrkor tidigare byggts på Island utan särskilt tillstånd. Enligt Helgason s 54 ff kunde ”enhver opfore en Kirke paa sin gaard. Dette ver en fuldkommen privatsag." ’•* FrtL II, 7: ”Boendr skolu fylkis kirkiu lata gera fylkis ma.'nn alla oc hafe gort a .xij. manatSom efia giallde .xv. merkr biskupi ef af tre er.” Beträffande alla män cf ovan IV2 b. Cf FrtL VII, 26 —nedan f med not 25.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=