360 männen skyldighet att bygga kyrka: ”Vilja kristna män (bönderna) lyda Guds vilja och bygga kyrka . . Det gemensamma kultskiftet får sin uppföljningi kyrkbyggandet därhemma. Till skillnad från de flesta svenska lagar men i likhet med de norska börjar VgLl med dopet och inte med kyrkbygget. I VgL I finns ingen bestämmelse om att bygga kyrka — handskriften är delvis förstörd och saknar de avsnitt, där bestämmelsen ingått. För Västergötlands del är vi därför helt hänvisade till VgL II: ”Vilja bönder göra kyrka, då skall man bedja om biskopens lov därtill. Han skall lova det. G. Ericsson m. fl. forskare uppfattar det sista konstaterandet så, att biskopens myndighet bara är formell. Initiativet och avgörandet ligger hos bönderna. Biskopen har skyldighet — ”skall” — att godkänna deras beslut, bara för att den kyrkliga rätten formellt skall uppfyllas: ”... VgL I synes återgiva äldre traditioner från missionstiden med de speciella förhållanden, som då rådde. Ovedersägligen har man vid uppteckningen försökt få de kanoniska kraven genomförda men icke helt lyckats därmed. Genom att man lät böndernas rätt att bygga kyrka bliva c/eobegränsad . . . Denna tolkning är språkligt sett helt rimlig, men är ändå troligen felaktig. VgL II —inte VgL I —följer på denna punkt med all sannolikhet helt den kanoniska rätten, och den troliga tolkningen skall vara: Bönderna vill bygga kyrka och biskopen måste ge sitt tillstånd till detta —underförstått: Innan bygget får startas. För denna tolkning talar en rad omständigheter. Språkligt är sammandragningar av detta slag mycket vanliga i lagarna och har ständigt givit upphov till tolkningsbekymmer. VgL II har på många punkter ändrats i enlighet med den kanoniska rätten, gentemot versionen i VgL I, bl.a. ifråga om kyrkovigning. Framför allt talar en jämförelse med UL för den senare tolkningen. Bestämmelsen i UL är språkligt likartad, men här råder ingen tvekan om innebörden.*’ ^ Böndernas initiativ skulle alltså kvarstå, men biskopen har fått möjlighet att styra kyrkbyggandet i sitt stift genom att hans tillstånd är obligatoriskt. En annan sak är att detta, även om tolkningen är riktig, inte behöver återspegla förhållandena i praktiken. Flocken i VgL II saknar direkta motsvarigheter. I svealagarna finns formuleringar, som tydligt avser byggande av kyrka i en redan ”.5 ”»i ® VgL II Kk 2. Se kommSLL 5 och Ericsson s 59 f. ® Ericsson s 59 f. Det är ur källkritisk synpunkt inte tillfredsställande att som Ericsson diskutera innehållet i VgL I utifrån bestämmelsen i VgL II, även om det är möjligt att flockarna var likalydande. «b UL Kk 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=