359 3. KYRKOBYGGNADEN OCH SOCKNEN a) Kyrkans byggande Enligt kanonisk rätt, ända sedan 400-talet, måste påven ge sitt tillstånd för uppförandet av nya kyrkobyggnader. Senare överfördes denna myndighet på stiftets biskop. Innan kyrkan byggdes, skulle denne placera ut ett kors på platsen för altaret och bestänka kyrkans område med vigvatten. De enda gudstjänstrum, som under medeltiden fick byggas utan episkopalt byggnadslov, var privata bönhus, lat. oratorium. I dessa fick mässa inte celebreras utan särskilt tillstånd från biskopen.’ Bönhus av detta slag torde kunna beläggas i Gragas.- Som även framgår av bestämmelsen i GL om byggande av bekvämlighetskyrka är det främst ekonomiska motiv, som ligger bakom den kyrkliga rättens krav på biskopens överinseende.-’ I svenska lagar är biskopens tillståndsrätt för kyrkbygge delvis åsidosatt. I ögL finns en omdiskuterad bestämmelse om att kungen skall låta kyrkbygge börja, och bönderna föra det till slut. Biskopen nämns inte, bara kungen och det kollektiva bönderna. Om lagställets konkreta uttolkning råder ingen enighet inom forskningen.^ Det saknar motsvarighet i andra lagar. Ett nytt tolkningsalternativ kunde vara, att kungen bygger den första kyrkan inomett visst tingsdistrikt, t.ex. landets (biskops-) kyrka eller häradskyrkan. Därefter bygger bönderna de övriga kyrkorna inomsamma område.-* I de svenska kyrkobalkarna finns i övrigt en ofta återkommande summarisk inledning, där böndernas kyrkbyggnadsplikt uppfattas som en naturlig konsekvens av deras kollektiva antagande av den kristna kulten. Landstinget har antagit kristendomen. Nu har tings- ' Sc til! detta fr a Ericsson s 59 f med anfört material. Kanoniskrättsliga bestämmelser återfinns bl a i cc. 4—7, D. I Dc consecr; c.8, D. I De conscer; c. 9, D. 1 Dc consecr; c. 3, X. De ecclcs .eäijic 3 148. Om oratorium c. 44, C. XVI, qu 1; cc. 33—35, D. I De consecr. Se även synodalbesluten frän Norge 1164, Holtzmann s 355 ff, fr a s 366, 377 f. Cf Sjögren s 128, Nyländer 1953 s 127. - Ericsson s 60 identifierar detta oratorium med bekvämlighetskyrkan, ovan 2 b, men detta antagande är problematiskt. Bekvämlighetskyrkan var troligen en vigd kyrka, där mässa kunde celebreras. •' Cf Nyländer 1953 s 127, Ericsson s 60 ff med not 90. ' ÖgL Kk 1. Till detta Schalling 1938 s 295 not 2, Nyländer s 129, H Schiick 1959 s 197 f, Palme 1962 s 150 f. Palme läser in det sakrala kungadömet i bestämmelsen. Se även den sammanfattande framställningen hos Pirinen 1968 s 191 ff. ' 6 Cf ovan III 2 b, 3 c, d.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=