356 ser Gragäs gårdskyrkan eller menighetskyrkan i enskild mans ägo som det naturliga.-^ I samtliga de fyra stora norska tingslagarna talas om hogcndiskyrkor. Det är frågan om gårdskyrkor under enskilda stormän som existerar vid sidan av fylkes-, härads- och fjärdingskyrkorna.-^ I Gotlandskällorna talas omliknande kyrkor, s.k. bekviimlighetskyrkor. Här förutsätts ett system av menighetskyrkor, från vilka gårdskyrkorna är utbrytningar till större välmak.-'^ Diplom till Gotlands kyrkoägare är adresserade till såväl (enskilda) patroner som menigheter/^** I ett par svealagar talas om den man, som har faderlig rätt över kyrkan — ”vilket klerkerna kalla ius patronatus”. Gårdskyrkans existens i Norden, vid sidan av menigshetskyrkan, är oomstridd.^- Vissa forskare har sökt härleda gårdskyrkan ur den förkristna gårds- eller familjekulten, även kallad alfablotet —som vi emellertid inte vet så särskilt mycket om.'^^ I analogi med detta har man fört menighetskyrkorna tillbaka på den offentliga kulten, ibland kallad disarblof*'* —som vi är lika ovetande om. Disarblotet har man ofta kombinerat med tingssammankomsterna. Det är förenat med stora svårigheter att göra en markant åtskillnad mellan gårds- och menighetskyrkan. Redan förekomsten av menighetskyrka i enskild mans ägo på Island talar för detta. Det är dessutom Grägas I, 4. GhL I, 12, EidstL, I, 39, 40, FrtL II, 10, BgtL 1, 8, 17, III, 12. Hildebrand 3 s 70 f, 80 f, Haff 1 s 32 ff m fl. GS 4: ”... menu gicrpu sir kirchiur at mairu maki.” Se komm i SLL 4 s 247 not 13. Cf GL 3: 3. Om tredingskyrkorna GS 4, GL 8:2, 13. Cf Ericsson s 59. Bckvämlighetskyrkan har fått sitt namn just genom att den avviker från det normala systemet. Se DS 413, 1170, 1173. Cf Yrwing s 86 ff, 90 ff, Nyländer 1953 s 167 f, Pirinen 1968 s 186. « SdmL Kk 4, UL Kk 5. Cf ovan 1 b, 2 a. •*- Man har också anfört kungliga kyrkor som belägg får gårdskyrkans betydelse. Cf ovan III 3 c, d och exkursen om tunan, ovan II. Ericsson s 59. Till denna problematik Hildebrand 3 s 67 ff. Helgason s 11 ff, 54 ff, M Olsen s 200 ff, 227 ff, 257 ff, fr a s 272, Ljungberg s 212 ff, 227 ff. Ström 1961 s 44 ff, 51 ff, Palme 1962 s 28 ff, 43 ff, 143 ff, 151 ff, H Schiick 1959 s 161 f. Cf ovan 1 a med not 3 om privatkyrkoproblemet i stort. Till detta problem M Olsen s 257 ff, 264 ff, Schalling 1920 s 29 f, Ljungberg s 255 ff, Hafström 1949 s 57 ff, 1951 s XVI ff, 1964 s 9 ff, 18 ff, I Jonzon 1958 s 152 f, 1963 s 12 ff. Cf ovan 1 a om privatkyrkoproblemet i stort. I ett diplom stadfäster påven att kyrkan erhåller egendom, som tidigare tillhört den hedniska kulten och kultplatsen. Se Pirinen 1968 s 187 f. Ovan V3 b, nedan 3 f. :to
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=