353 Privatkyrkosystemets historia handlar om hur den centrala kyrkoorganisationen på punkt efter punkt sökte begränsa och undantränga lekmännens och kyrkoägarnas inflytande. Resultatet av dessa ansträngningar blev en kompromiss, såsom också de medeltida nordiska lagarna visar.'”’ Kyrkans ägare blev i stället dess patronns med varierande men inskränkta rättigheter. Striden var pä mänga punkter mycket hård, vilket kan beläggas i bevarat svenskt material.*’ b) Gårds- och menighetskyrkan Flera forskare har gjort gällande, att privatkyrkor i Norden kunde ägas av kollektiv och menigheter." Som stöd för existensen av menighetskyrkor bland germanerna har bland kontinentala forskare Just de nordiska förhållandena förts fram.*- Ifråga om Norden har emellertid inte någon enighet beträffande de äldsta kyrkornas karaktär uppnåtts. Trots att uttrycket bönderna i svenska lagar genomgående används om kyrkans ägare, har tanken ibland förts fram, att de äldre medeltida kyrkorna i regel ägdes av enskilda stormän. Ifråga om Danmark har vissa forskare betonat kyrkornas ställning som menighetskyrkor,*^ andra deras karaktär av gårdskyrkor.’* Motsvarande gäller övriga nordiska länder, med undantag för Island. För Sveriges del uppfattades ofta av tidigare forskning kyrkorna som privatägda,medan man numera i större utsträckning accepterat tanken på mycket tidiga menighetskyrkor.'*’ I många fall har diskussionen kring gårds- och menighetskyrkoproblemet mera sin grund i tilltalande teorier än i vetenskapliga fakta. SomG. Hafströmpåpekar, måste varje landskap i de nordiska kungaTill denn.x kompromiss H.iff 1 1943 s 49 ff, Hafström 1964 s 38, Hellström STK 1967 s 233, 241 f. En konkret händelse, där denna och likartad problematik står i förgrunden, var de förhandlingar som ledde till den s k s.vttargjerden i Tönsberg 1277. Till detta Koht 1921 s 259 ff, Seip 1942. “ Nedan 3 och 4. ” Ovan 1 b. Se t ex Haff 1 s 4 ff, 40 ff, 61 ff, Feine 1953 s 477 f, 1960 s 171 ff. Kurze, som genomgående är skeptisk till tanken på kollektivägda privatkyrkor, har accepterat deras existens i Skandiavien —s 74 ff, 84 ff, 237. Se även Taranger 1890 s 252 ff, 255 tf, Maurer 1 s 72 ff. Haff 1 s 40 ff, Koch 1936 1 s 36 ff, 57 f, L Weibull 1948: 2 s 444 ff. ” Så Schalling 1936 s 97 ff m fl. Hildebrand 3 s 72 ff, Lundberg 1940 s 302 ff, 403, Ljungberg s 228 f m fl. Schalling 1920 s 31 f, 1926 s 187 ff, 1936 s 85 f, Hafström 1949 s 57 ff m fl, Widéen s 257, H Schiick 1959 s 161 ff, 196 ff, Palme 1962 s 93 ff, 143 ff. 23 J. A. fielisiröm
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=