351 utsträckning undandragits biskopens kyrkorättsligt motiverade överhöghet. Visserligen har menighetskyrkorna enligt nordiskt material inte kunnat säljas, pantsättas osv. på samma sätt som de germanska gårdskyrkorna. Det finns emellertid inte ens för gårdskyrkornas del några belägg för sådana åtgärder i nordiskt källmaterial. Man måste i stället utifrån de nordiska källornas utgångspunkt ställa frågan, om kyrkorna någonsin helt stått utanför biskopens myndighet i historisk tid. När det gäller problemet om det episkopala Inflytandet över kyrkorna står gårds- och menighetskyrkan på samma plan. I övrigt kan skillnaderna mellan gårds- och menighetskyrkorna tdl stor del förklaras utifrån de skilda sociala förutsättningarna. En försäljning av en menighetskyrka måste te sig som en orimlighet, även om den stod under lekmannaförvaltning. I viss utsträckning kan menighetskyrkan sägas ha ärvts — liksom gårdskyrkan — fastän generationsväxlingen av naturliga skäl var mindre abrupt. I första hand är det emellertid gårds- och menighetskyrkans likartade ställning till biskopen, som motiverar etiketten privat- eller patronatskyrka. Desutom måste varje systematisering av detta slag i stor utsträckning vara teoretiserande och generaliserande. Verkligheten var förvisso mera komplicerad. För den fortsatta framställningen kan begreppen och terminologin sammanfattas med nedanstående schema: Förvaltad av lekmän Delad förvaltning mellan biskop och lekmän Kyrka Byggd, ägd eller förvaltad av Patronatskyrka {Stormannapatronat) (Kyrkoägaren patronus, ofta med presentationsrätt) sockenkyrka i enskildmans ägo sockenkyrka (menighetspatronat) enskilda stormän etc. Gårdskyrka (Privatkyrka i enskild ägo) övergångsformer menighetskyrka i enskild mans ägo menighetskyrka (Privatkyrka under menighet och kollektiv, menigheter kollektiv)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=