350 ekonomiska rättigheter, på samma sätt som menigheten ifråga om sockenkyrkan. Ifråga om dotering, kyrkans byggande, avyttring och prästtillsättning var patronus mer eller mindre bunden till biskopen och kyrkorätten. Rätten att tillsätta präst inskränktes exempelvis tdl presentationsrätt, där biskopen i princip hade det slutliga avgörandet i sin hand.*’ Ägare till privatkyrkor, egenkyrkor, var inte bara världsliga stormän. Även andliga, främst biskopar, kunde ha kyrkor i enskild ägo. I de fall biskopen ägde privatkyrkor, är det viktigt att skilja detta hans kyrkoägande in proprietate från hans överhöghet över kyrkan in provisione, i kraft av sitt ämbete.' T.o.m. korporationer av kyrkligt ursprung kunde framträda som kyrkoägare. I detta sammanhang kan främst nämnas domkapitel, universitet, skolor och kloster.^ Diskussionen kring de nordiska privatkyrkorna har ofta varit intensiv. Vissa forskare har betonat deras beroende av enskilda stormän, andra böndernas och menigheternas inflytande. Man har aktualiserat frågan om den förkristna kultens inflytande på de äldsta kyrkobildningarna och deras utformning, likaså tingsinstitutionens. Rent allmänt kan sägas att det mot bakgrund av det sparsamma materialet är vanskligt att renodla linjerna alltför mycket. Det har ibland anförts betänkligheter gentemot uppfattningen att menighetskyrkorna utgjorde en undergrupp inom privatkyrkorna. Man har då utgått från den dispositionsrätt gårdskyrkans ägare antas ha haft över sina kyrkor: Rätt till försäljning, byte, pantsättning o.dyl. Ser man däremot problematiken utifrån motsättningen mellan kyrkoorganisationen och biskopen gentemot samhället och kyrkoägaren blir förhållandet annorlunda. Menighetskyrkorna var på samma sätt som gårdskyrkorna indragna i kampen om vem som var deras rätta överhuvud, biskopen eller kyrkoägaren/menigheten. Som motiv för åtgärden att placera in menighetskyrkorna bland privatkyrkorna måste därför anföras, att det finns skäl för antagandet, att menighetskyrkorna på samma sätt som gårdskyrkorna i större eller mindre ® Cf ovan III 4 a, nedan 2 a, b, 4 a, c. " Ovan III 4 a. Schalling 1920 s 11, 1936 s 11 f. * Cf Schalling 1920 s 11, 1936 s 11 f. “ Så har exempelvis G Smedberg anfört, att det föreligger en annan typ av ägandeförhållande eller dispositionsrätt för menighetskyrkornas del i förhållande till privatkyrkorna i enskild ägo. I motsats till de senare skulle menighetskyrkorna varken kunna säljas, ärvas, pantsättas eller delas. Likaså är det tveksamt om ägaren fritt fick disponera över kyrkans ekonomiska tillgångar. Se vidare nedan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=