349 turen kallas dessa kyrkor genossenschaftliche Gerneindckirchen.- Som beteckning på sådana kyrkor, som ägts och förvaltats av menighet eller kollektiv i stället för enskild person, kommer i det följande menighetskyrka att användas. Olika övergångsformer har med all säkerhet funnits mellan menighetskyrkan och den av en enda person eller släkt ägda privatkyrkan — i det följande kallad gärdskyrka, eftersom den ofta torde ha uppförts i anslutning till ägarens gård. En isländsk privat- eller egenkyrka, som ägdes av enskild storman, fungerade ofta som sockenkyrka för ett antal gårdar och uppbar tionde från dessa. Det är därför frågan om en mellanform mellan gårdskyrkan och menighetskyrkan. Den mest adekvata termen för denna typ av kyrkobildning torde vara den något otympliga menighetskyrka i enskild mans ägod Med sockenkyrka förstås sådan kyrka, där den kyrkliga socknen börjat fungera efter vissa principer, som oftast var en kompromiss mellan det egentliga privatkyrkosystemet och den kanoniska rätten. Sockenbegreppet är i svenska källor noga reglerat med ömsesidiga rättigheter och skyldigheter för biskopen och sockenmännen. Det har därför reserverats för sådana kyrkomenigheter, där biskopens och kyrkoorganisationens rätt gjorde sig gällande genom bestämmelser, där denna ömsesidighet mellan biskop och sockenmän förekommer.^ På motsvarande sätt används i det följande ordet patronatskyrka inte om den renodlade privatkyrkan i enskild ägo, såsom fallet är i senare svensk kyrkohistoria, där efter reformationen privat- och patronatskyrka används utan åtskillnad. I denna undersökning anger ordet i stället ett uppmjukat privatkyrkosystem, där det kyrkorättsliga kravet uppfyllts, att kyrkans herre inte är dess ägare i juridisk mening. Han förvaltar i stället kyrkan med faderlig rätt, patronatsrätt,-’’ under uppfyllande av vissa fordringar från kyrkligt håll. De olika formerna av inflytande över patronatskyrkan skulle delas mellan biskopen och i vissa fall domkapitlet och kyrkans patronus, efter vissa principer, som fastslogs vid förhandlingar på kontinenten och säkerligen även i Sverige. Patronus var skyldig att iaktta dessa överenskommelser beträffande förvaltningen av kyrkans fabrica och - Feine 1960 s 171 ff, 1964 s 53 ff m fl. ■' Menighetskyrka i enskild mans ägo, cn gärdskyrka som betjänade mer än en gård, har av G Smedberg belagts i isländskt material. Belägg har Smedberg främst funnit i formerna för tiondeuppbörd. Sålunda har isländska kyrkor av detta slag kunnat fä tionde från upp till 24 gardar. Cf Skogvaard-Petersen Scandia 1960 s 265 ff. ' Nedan 2 a, 3 och 4, fr a 3 e, f och 4 a. - Cf SdmL Kk 4, UL Kk 5. Nedan 2 b, 4 a.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=