RB 16

345 Ett annat område, som berör den andliga domsråtten, är framväxten av en speciell kyrklig lagstiftning, delvis en parallell till den kungliga edsöreslagsstiftningen. Till en början blev kyrkorättsliga bestämmelser landstingsbeslut i tingsrätten som helhet. Senare utvecklades särskilda kyrkliga balkar. Slutskedet, som kan beläggas tidigare än MEL, är en för stiftet gällande speciell kyrklig rätt, som delvis ingår i landskapslagen men som samtidigt är en särskild storhet vid sidan av landets lag. Gentemot tinget kräver biskopens domsrätt ett särskilt juridiskt forum. I lagarna uppträder ännu både biskopen och hans ombud på tinget, men parallellt med detta växer en särskild biskopsräfst (kyrkoting, kyrklig domstol) fram. Vid denna dömer biskopen eller hans ombud i biskopsmål. En direkt parallell till denna utveckling finns i den kungliga domsrätten. I lagarna återspeglas den successiva framväxten av biskopens rättegångsforum, även om de vanliga tingsförhandlingarna, där biskopens ombud har rätt att uppträda som åklagare, långt ifrån spelat ut sin roll. I samband med frågan om biskopens rättsforum aktualiseras problematiken kring bevisningsmedlen. Gentemot den traditionella edgärdsmannaprocessen och delvis parallellt med denna förekommer vid biskopens domstol biskopsnämnden. Under den aktuella tidsperioden kan emellertid också nämnder beläggas i samband med rättegångar på tinget. Förhållandet mellan edgärdsmän och nämnd är mycket komplicerat. Genom kyrkans ökade inflytande på rättsförvaltningens område försvinner ordalier och gudsdomar så småningom som bevismedel. Ifråga om straffrätten bygger de bötesstraff, som utgår som poencc vindicativcv i kyrkliga mål eller vid tingsmål där kyrklig person eller institution är förmånstagare, på den profana bötesrätten. Skillnaden är, att samma bot nu helt eller delvis tillfaller den kyrkliga käranden, vid brottsmål ofta biskopen. Annorlunda är förhållandet vid poencV censuViV, kyrkostraffen, där man inte hade någon nordisk rätts- och bötestradition att ta hänsyn till. Bannstraffen, exkommunikation och interdikt, har accepterats i alla svenska lagar. Inte heller diplommaterialet ger några belägg för stridigheter kring dem.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=