344 föras från profant till kyrkligt rättsforum, under biskopens potestas jurisdictionis. Till detta kommer sedan kyrkotukten, som i källorna framstår som en mindre omstridd rent kyrklig påbyggnad på den normala rättsordningen. I första hand skulle biskopens domsrätt gälla de personer, som tillhörde den kyrkliga ämbetshierarkin, främst prästerskapet. Frågan om prästernas privilegiumfori var som hela den andliga domsrätten en del av kraven på lihertas ecclesue. Av diplommaterialet att döma har kyrkans krav på särskilt rättsforum för prästerna först mycket långt fram i tiden kunnat accepteras. Både under 1100- och 1200talet finns en mängd exempel på åsidosättande av detta privilegiekrav. Även om källorna inte kan bli underlag för säkra avgöranden, torde biskopens domsrätt över prästerna mera allmänt ha accepterats från slutet av 1200-talet. Liknande tycks utvecklingsgången ha varit när det gäller privilegium canonis, kyrkans uppfattning att övergrepp mot andlig person i och för sig sätter förövaren i bann och gör brottet till ett andligt mål. Beträffande biskopens rättsskipning i övrigt kan denna ses från många olika aspekter. Sedan gammalt har man observerat att biskopen gentemot den profana rättsskipningen relativt sett har haft lättare att göra gällande kraven på andlig domsrätt ifråga om brottsmål (äktenskapsmål, dråp, stöld, mened osv.) än ifråga om civilmål. Det torde också vara möjligt att sluta sig till, att sådana handlingar, som blev brott först i och med den kyrkliga rättens antagande, t.ex. avgudadyrkan och vissa äktenskaps- och sexualbrott, lättare kunde bli biskopens sak. Detta gäller även kyrkotukten. Andra brottsmål, som måste överföras från profan till kyrklig domstol, har varit mera problematiska. De största bekymren har från kyrklig synvinkel civilmålen vållat, eftersom dessa så intimt var sammanbundna med landskapssamhällets hela uppbyggnad och funktion. Detta är huvudanledningen till de segdragna tvisterna, så långt vi kan följa källorna, kring frågorna om i första hand gåvor och testamenten till kyrkan och kyrkliga egendomsmål. Inte ens så internt kyrkliga frågor —så som vi ser det idag — som tvist mellan prästen och hans kyrka kunde utan vidare föras till biskopens domsrätt, eftersom i många fall kyrkan som en samhällets uppbyggnad och privatkyrkotänkandet förvaltades av sin ägare eller patronus. Den andliga domsrättens framväxt var ett utdraget skeende. Kriterierna på biskopens juridiska befogenheter är framväxten av hans egen domstol och hans bötesrätt. Att stora förändringar äger rum under 1200-talet framgår av en jämförelse mellan t.ex. GL, VgL I och DLå ena sidan och VgL II och ULå den andra. följd av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=