343 fridsbrott.’ För att tillvarata dtnna biskopens rättighet fungerar hans åklagare i nordisk rätt, hela tiden inommönstret för den traditionella rättsskipningen i landskapssamhället. Samma bötessystem, i regel 3markersboten, tillämpas också när biskopen eller hans ombud dömer inomden andliga domsrättens ram. Kasuistiken är ofta mycket invecklad och långt ifrån entydig, medan själva systemet för straffutmätningen, där kyrkans rätt börjat göra sig gällande, är relativt enkel: I de fall den kanoniska rätten stadgar vedergällningsstraff för brott, som redan är straffbelagda, låter den svenska rätten biskopen och kyrkan med tiden få del av den traditionella boten. Systemet för landskapslagarnas straffutmätning följer alltså mönstret från den tid, då de kanoniska straffbestämmelserna inte gjort sig gällande. Detta gäller med undantag av förbättringsstraffen, där de kanoniskrättsliga bestämmelserna utan vidare tagits in i landskapsrätten, eftersombiskopens domsrätt här aldrig kommer i konflikt med landets. Ifråga om vedergällningsstraffen finns inte någon principiell skillnad mellan mönstret för straffutmätningen i de fall, då biskopen eller annan kyrklig myndighet har rätt till böter, och annan rent profan straffutmätning inomsamhällets rättssystem. 5. SAMMANFATTNING Liksom övriga områden i denna undersökning utgör problemen kring den andliga domsrätten ett exempel på relationerna mellan kyrka och landskapssamhälle, konkretiserade i biskopens funktion och ställÄ ena sidan står kyrkans krav på andlig domsrätt och egen nmg. rättsskipning, å den andra samhällets traditionella rättsbruk. Både i lagar och diplomåterspeglas de spänningar som uppstod, då kyrkoorganisationen i Norden under biskopens ledning försökte genomdriva en egen råttsförvaltning. Denna skulle främst bestå i att vissa mål med kyrklig anknytning, till sak eller person, skulle över- ' Hcmmer s 288 ff, 316 ff, 364 ff, Inger KL 10 sp 7 f med anfört källmaterial m fl. Se även ovan V 3, fr a c, d. Mönstret för denna delade typ av bötesstraff är med variationer en tredubbel bestraffning; Bot till tinget eller käranden för brottet mot landets lag, till kungen (kronan) för fridsbrottet och till biskopen för brott mot Guds lag och kyrkofriden. Se t ex HL Kk 21:5: ”Den som bryter frid där biskopen viger . . . skall böta till kronan tjugo marker och tjugo marker till biskopen för fridsbrottet och för såramål efter landets lag.” Cf ovan s 281 f med not 48.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=