330 På liknande sätt började landskapsmyndigheterna i Sverige att revidera gällande lag och stifta ny. Gränsen mellan reviderade rättsböcker och s.k. lagböcker är ofta vansklig att dra, kanske är den i praktiken obefintlig. De lagböcker som reviderats av en för ändamålet speciellt utsedd kommitté är i Sverige så vitt man vet bara UL och SdmL. Då är emellertid att märka, att inflytandet från UL är påtagligt i andra landskapslagar. UL fick inofficiellt ställning som allmän svensk kyrkorätt, då MEL komatt sakna kyrkobalk.'* Liknande influenser kan iakttas när det gäller den s.k. centrallagstiftning, som i Sverige började med edsöreslagstiftningen under senare delen av 1200-talet. Till det kungliga edsöret kom att höra områden, där kungen som en följd av sitt ämbete hade en viktig funktion att fylla: Ledungen, friden m.m. Edsöreslagarna blev formellt tillägg till de svenska landskapslagarna, oftast till kungabalken eller som särskilda edsöresbalkar.*" Centrallagstiftningen blev med MEL den dominerande i riket. Både direkt och indirekt stärktes biskopens ställning genom den profana rättsutvecklingen från rättsbok via reviderad landskapsrätt till centrallagstiftning. Biskopens insats blev betydande också när det gäller denna rent profana lagstiftning. Som en följd av att landets lag inte blev allenarådande på samma sätt som tidigare utan kompletterades utifrån, från kyrkans och kungens lagstiftning, fick den kyrkliga rätten, som från äldsta tid antagits på landstingen, en särställning som Guds lag vid sidan av landets. Detta märktes både vid dess utkristalliserande i särskilda kyrkobalkar och genom att den stod utanför de centrala myndigheternas lagstiftning, vilket påtagligt kom till uttryck i samband med tillkomsten av MEL —utan kyrkobalk. Sett utifrån samhällets synvinkel hade biskopen härmed fått en ny auktoritet bakom sina krav på fritt utövande av sin kanoniskrättsligt motiveradepotestas jurisdictionis. c) Forumför den andliga domsrätten I det nordiska landskapssamhället var tinget bland mycket annat forum i rättsmål. Tinget, som gav lagen, sörjde också för dess efterlevnad. Både landsting och mindre ting dömde i enlighet med landets lag. Även omtingslag på olika nivåer hade sitt eget rättsväsende finns det inga belägg för något egentligt instanstänkande, så att t.ex. en dom på ett hundaresting skulle kunna överklagas på folklandstinget. Som ” Hafström 1964 s 34 ff, 38. Cf Åqvist fr a s 1 ff, 14 ff, 151 ff, 166 ff. Cf ovan V 3 d.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=