327 släktskap, vigsel och lysning m.m. På det sistnämnda området har kyrkans primära målsättning varit att få dessa handlingar, att överhuvudtaget bli en del av landets lag. Kom man väl så långt torde biskopens domsrätt ha blivit den naturliga följden. Samma tvådelning mellan förkanoniska sakmål och sakmål vars själva existens är en följd av den kanoniska rättens inflytande, torde f.ö. vara tillämplig på hela problemkomplexet med den andliga domsrätten, även om den är mycket tydlig och konkret när det gäller äktenskapslagstiftningen. Också i andra sakfrågor märker man emellertid denna skillnad. Brott av sacrileginm-karaktär, frids- och vigningsbrott mot kyrka m.m. är inte utan vidare biskopens sak, utan boten är delad och tinget ofta rättegångsforum. Däremot har biskopen en självklar särställning ifråga om t.ex. brott mot kristendomens efterlevnad —även om detta även var landets och lagsagans sak —, de ekonomiska skyldigheterna gentemot kyrkan o. dyl. Märkbar är denna skillnad inte minst när det gäller bannsmål. Biskopens domsrätt har olika stark ställning i olika svenska lagar. Medan VgL I och GL har mycket få Inslag av biskopens rättsskipning framträder främst i VgL II men också i svealagarna den andliga domsrättens krav. I annan kanoniskrättsligt influerad nordisk rätt, t.ex. i Grågås, finns emellertid liksom 1 de svenska lagarna åtskilliga faktorer kvar i detta sammanhang, som står i strid mot den kanoniska rätten, t.ex. tingets betydelse somrättegångsforum. Ytterligare en iakttagelse kan göras i anslutning till tidigare rättshistorisk medeltidsforskning. Medan det är tydligt att den kanoniska rätten haft förhållandevis lätt att i Sverige vinna gehör för sina krav ifråga om hrottsmål, har det varit mycket svårare när det gäller civilmål. När det gäller samhällets kollektiva uppbyggnad och förvaltning, främst i ekonomiska och jordrättsliga frågor, har kyrkans krav på episkopal jurisdiktion långt ifrån accepterats i den nordiska medeltidsrätten. Ännu vid lagrevisionen av SdmL långt in på 1300talet nämns testamentsfrågan som en stor tvistepunkt, där landets och kyrkans män ännu inte kommit överens. Samma problematik aktualiseras ännu längre fram, i samband med tillkomsten av MEL, vilket var en av huvudorsakerna till att landslagen komatt sakna kyrkobalk. På denna punkt, som rör något av det centrala i hela den fornnordiska samhällsbyggnaden, avvek den kanoniska rätten alltför påtagligt från samhällsordningen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=