321 I analogi med vad som tidigare framkommit bör detta innebära, att en process, där privatkyrkan eller prästen före privilegium fori var inblandad, föll under världslig rätt, under tinget. Att detta var förhållandet i de svenska landen i tidig medeltid framgår också av vissa lagställen.Också på denna punkt framkommer alltså i VgL II något nytt i förhållande till äldre rätt. Samtidigt är det omöjligt att avgöra i vilken utsträckning en sådan bestämmelse ger uttryck för samtida praxis eller ligger på det rent teoretiska planet. De egendomsmål i Sverige, där kyrklig person eller institution var part, kom alltså i stort inte att falla under biskopens domsrätt i äldre medeltid. Inte heller den övriga nordiska rätten ger besked i denna riktning. Som framgår av de kyrkliga bestämmelser, som bl.a. kommit in i den i förhållande till VgL I nya delen av VgL II, försökte man från kyrkligt håll åstadkomma en annan tingens ordning. Detta gäller både testamentsmål och mål, där böndernas kyrka var part. Materialet i övrigt ger inga belägg för bestämmelsernas praktiska efterlevnad, även om man går långt frami tiden. c) Äktenskapsmål Enligt kanonisk rätt faller äktenskapsmål under andlig domsrätt. Äktenskapet är ett kyrkligt sakrament. Juridiskt har kyrkan att fullfölja konsekvenserna av detta. Äktenskapsmål och äktenskapsrätt är långt ifrån någon enhetlig företeelse. En stor mängd olika rättsfall är aktuella i detta sammanhang. Problematiken kring detta väldiga område är för nordisk medeltid långt ifrån undersökt.' I det följande kommer detta stora problemkomplex bara att beröras mycket summariskt i anslutning till den aktuella nordiska rätten. I de gammalgermanska rättskällorna är äktenskapet och överhuvudtaget förhållandet mellan kvinna och man omgärdat av en rad påbud och förbud. Genomgående är det här frågan om kunglig lagSc t cx ögL Kk 3 — i mål mellan präst och kyrka stäms inför ting — och UL Kk 14: 2. Cf nedan VII 2 b, 3 e, f. ’ Till frågan om den medeltida svenska äktenskapsrätten se Nordström 2 s 12 ff, Sjögren 1904 s 171 ff, Hemmer 1928 s 296 ff, 341 ff, Erixon 1938 s 57 ff, Holtzmann s 355 ff, Johnsen 1948 s 99 ff, L Carlsson 1965 med anfört material, Thomson 1966 s 2 ff. Cf Feine 1950 s 112, 181, 225, 357 ff, Plöchl 1 s 83 f, 206 ff, 363 ff, 2 s 267 ff. De kanoniskrättsliga bestämmelserna är, som framgår av ovanstående litt, många och utförliga. 21 J. A. Hellström
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=