317 3. OMRÅDET FÖR BISKOPENSJURISDIKTION: SAKMÅL a) Biskops rätt' I den kyrkliga rätten ansågs under medeltiden vissa brottsmål falla under den andliga domsrätten, eftersom de bröt mot kyrkans tro och etik. Hit hörde olika slag av andliga brottsmål, crimina ecclesiastica, i första hand sacrilegium, brott mot den gudomliga helgden och friden och mot den kyrkliga vigningen. Crimina ecclesiastica av betydelse var också mened, olika åktenskapsförbrytelser, bl.a. äktenskapsbrott och brott mot bestämmelserna om förbjudna led, andra former av sexuella brottsmål, blodskam, trolldom, heresi och avgudadyrkan. För vissa brott, s.k. blandade mål, krävdes straff såväl efter Guds som landets lag, av kyrka och samhälle. Hit hörde bl.a. hädelse och vissa fridsbrott, olika former av dråp och stöld, sodomi m.fl. brott, som kunde straffbeläggas både utifrån kristna utgångspunkter och utifrån allmänt samhällsmoraliska.- Vissa civilmål kallas causa: spirituales och föll på samma sått under den andliga domsrätten. Hit hörde processer kring kyrklig egendom, testamenten och arvsfrågor, edsfördrag m.m. Även i detta sammanhang förekom på motsvarande sått som vid brott blandade mål, causa’ mixta;:' I princip var dessa kyrkliga rättskrav formulerade långt före tiden för de svenska landskapslagarna, även om olika specialbestämmelser, ändringar och kompletteringar successivt kom till under medeltidens gång. Når kraven på åtlydandet av Guds lag restes från kyrkligt håll, betydde detta rent konkret, att man sökte föra över brott av ovan antytt slag från landets till biskopens potestas jurisdictionis. Detta gäller givetvis under förutsättning, att brottsmålen i sammanhanget redan före den kanoniska rättens tid uppfattades som straffbelagda handlingar. I vissa fall restes som framgått av ovanstående inte kravet på ett fullständigt överförande av olika mål till biskopens domstol utan på ett både —och. I de fall då handlingar, som enligt den kanoniska rätten var krimi- ' Cf VgL II Kk 52. - Till denna problematik Nordström 1 s 214 ff, fr a s 218 ff, Taranger 1890 s 304 ff, Sjögren 1904 s 147 ff, Hemmer 1928 s 296 ff, Koch 1936 2 s 88 ff, Plöchl 1 s 378 f, 2 s 267 ff, 305 ff, Inger 1961 s 41 ff, Ericsson s 18, 69, 79 f, 87 ff, 111 ff. ■' Till frågan om de andliga processmälens inträngande i Norden Nordström 1 s 218 ff, Hildebrand 3 s 812 ff, 864 ff, Taranger 1890 s 296 ff, Maurer 1 s 46 ff, 5 s 403 ff, Sjögren s 147 ff, 160 ff, Hemmer s 289 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=