312 sakmålen upp till behandling. Den stora frågan måste bli i vilken utsträckning dessa kyrkorättsliga intentioner blev av betydelse för den svenska rättsförvaltningen i tidig medeltid, inom ramen för det större problemkomplexet angående biskopens funktion i det svenska landskapssamhället.^ ^ I det följande måste utgångspunkten bli de källbelägg kring den andliga domsrätten som finns i det svenska och delvis även i det övriga nordiska materialet. De nordiska rättskällorna är på denna punkt mycket enkla och grova i förhållande till den kanoniska rätten med alla sina nyanser, semantiska distinktioner, specialfall osv. Eftersomframställningen utgår från det nordiska materialet, finns det ingen anledning till att under hänvisning till de kanoniskrättsliga källorna göra undersökningen mera komplicerad än vad de nordiska källorna ger anledning till. b) Prästerskapet under biskopens domsrätt Den kanoniska rätten fordrade för prästernas (biskopens, klostrens, domkapitlens) del i konsekvens med kraven på kyrkans frihet en lång rad samhällsprivilegier av ekonomisk, social och rättslig natur.- Från svenskt håll finns privilegiebrev bevarade, där dessa krav i större eller mindre utsträckning erkänns. Det äldsta kända är från år 1200.'* Prästernas krav innebar i princip, att de skulle ställas utanför tingets och samhällets rättsskipning och i stället under biskopens. Detta betyder dels att biskopen och inte tinget eller kyrkoägaren skulle kontrollera deras ämbetsförvaltning, dels att de i brottsmål inte skulle stå till svars för tinget eller kungens domstol utan inför biskopen. Det är det sistnämnda kravet, sombrukar betecknas som privilegium fori^ Biskopens rätt att kontrollera prästernas ämbetsförvaltning har enligt det nordiska materialet aldrig ifrågasatts i historisk tid, även om den enligt norsk rätt utövades vid tingssammankomsterna. I den mån biskopens kontrollrätt inte innebar något intrång på tingskollektivets eller kyrkoägarens rättigheter fanns det inte heller någon teoretisk motivering för motsättningar mellan biskop och samhälle när det gällde kontrollen av prästernas fullgörande av sakramentsförvaltningen, gudstjänsterna och vigningarna. När man däremot ville ‘ b Till ovanstående Gunnes NHT 1970 s 134 ff, 144 ff. - Cf ovan III 5. Beträffande det kyrkorättsliga privilegiebegreppet se Plöchl 2 s 163 ff, Ericsson s 37 ff, Blom s 1 ff, fr a s 7 ff, Gunnes NHT 1970 fr a s 134 ff, 144 ff. » DS 115. K B Westman 1915 s 227 ff. För Norge Bloms 83 ff, 160 ff. ■* Cf ovan III 2 f, nedan c och VII 4 c.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=