311 föreligger. Källorna, som redan tidigare utförligt behandlats inom forskningen, används främst som illustrationsmaterial. 2. OMRÅDET FÖR BISKOPENS JURISDIKTION: KYRKANS MÄN a) Inledning. Distinktioner Biskopens uppgifter inom ramen för hans potestas jurisdictionis innebar, att han skulle svara för den kanoniska rättens efterlevnad. Kyrkans ansträngningar gick först och främst ut på att få de kyrkliga rättsbestämmelserna antagna av de nordiska rättsorganen. Genom att olika grundsatser av den kanoniska rätten antogs av landstinget blev de en del av landets lag. Sedan väl den kyrkliga rättsförvaltningen börjat fungera inom ramen för landskapssamhällets och tingets rätt, blev nästa steg försöken att upprätta ett särskilt kyrkligt rättsväsen, skilt från landets.' På vissa punkter kan man här mycket tydligt följa skeendet. Som ovan nämnts avsåg den andliga domsrätten å ena sidan bestämda personer, å den andra sidan vissa sakmål: Rättsmål som med hänsyn till sin karaktär helt eller delvis, oberoende av partförhållande, borde falla under biskopens domsrätt. Denna sistnämnda grupp kallas i det följande sakmål. De personer, som kyrkorättsligt och teologiskt stod under biskopens ledning, inom ramen för den kyrkliga ämbetshierarkin, kyrkans män, stod enligt kanonisk rätt under den andliga domsrätten. Det var enligt den kanoniska rätten ett brott att ställa kyrkans män under annan rättsförvaltning än den andliga. Under biskopens jurisdiktion lydde i första hand de sekulära prästerna och en del andra kyrkliga ämbetsinnehavare, även omjurisdiktionsfrågan var ett brännbart inomkyrkligt problem. Klosterfolket undandrogs i stor utsträckning biskopens jurisdiktion, men som kyrkans män skulle de ändå stå under andlig domsrätt. Den andliga domsrättens högste förvaltare var påven själv, som kunde anförtro kyrkans rättsförvaltning även åt ordensdignitärer och abbotar. Denna del av den andliga domsrättens historia faller utanför ramen för denna undersökning. Förutom biskopen köm så småningomärkediakonen att spela en viktig roll inomden kyrkliga rättsförvaltningen. Inom detta avsnitt (2) kommer biskopens andliga jurisdiktion att behandlas med hänsyn till personmål. I det därpå följande (3) tas ' Ovan III 2 e, 5 a, c, d. Cf Nordström 1 s 218 ff, Maurer 1 s 46 ff, 5 s 403 ff, Felne 1950 s 271 ff, 277 ff, Plöchl 1 s 88 ff, 221 ff, 374 ff, 2 s 305 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=