304 I den kanoniska rätten är det i regel prästen som ekonomiskt får svara för kostnaderna i samband med visitationerna. I det nordiska källmaterialet finns många exempel på motsättningar mellan biskop och prästerskap beträffande de ekonomiska bördorna, som prästerna tycks ha uppfattat somalltför betungande.^” I de nordiska landen var förhållandena emellertid betydligt mer komplicerade än så. I äldre tid var biskopens visitationsuppgifter tjänster, som fullgjordes mot särskild avgift. Senare blev böndernas motprestation biskopstiondet, ibland kompletterat med särskilda avgifter för vissa förrättningar. De betalande var från början inte prästerna, som var anställda av kyrkoägarna, utan kyrkoägarna själva.’'^^ Återigen är det privatkyrkotänkandet, som utgör huvudorsaken till differensen mellan den kanoniska och nordiska rätten. I de svenska lagarna är det de kollektiva bönderna somär de ekonomiskt ansvariga vid biskopsbesöken. Genomgående skall i den nordiska tingsrätten bönderna svara för gengärd samt köpeavgifter eller tionde. Enligt DL åläggs dessutom bönderna att i samband med doteringen till kyrkan förse prästabolet med biskopshärbärge.”- I den kanoniska rätten är gengärdsbestämmelserna noga preciserade, bl.a. genomolika kyrkomötesbeslut.’^'^ För svenskt vidkommande är ett beslut i denna fråga känt från Skänningemötet 1248.'*'* I den svenska landskapsrätten är bestämmelserna inte identiska i olika svea- och götalandslagar. Som G. Inger påpekar, får man tillskriva detta den omständigheten, att de olika landstingen var för sig slöt överenskommelser med respektive biskop. I regel tillåter landskapslagarna biskopen att ha ett betydligt mindre följe på sina visitationsresor än det starkt kanoniskrättsligt influerade Skänningestatutet.'*'”’ I enlighet med den kanoniska rätten utgår prokurationsavgifter från prästen till biskopen i de yngre svenska lagarna.”” I vissa lagar har prästens avgift till biskopen ersatt böndernas.Bönderna betalar ■'® Till detta Kroon s 104, 153 ff, Inger s 123 ff, 128 ff, 421 ff, H Johansson—K Pirinen KL 2 sp 540 f. •” Till privatkyrkorätten nedan VII. DL Kk 2. Cf SLL 2 s 12 not 4, Inger s 430. Se Inger s 128 f, 415 f. DS 359. Inger s 416. Inger s 416: ”Es scheint, als hätten die Bischöfe mit den verschiedenen Thinggemeinden in der Lösung der Frage iiber die Grösse der Gefolge einen Kompromiss geschlossen, wobei sich die Bischöfe der meisten Bistiimer mit einer wesentlichen Reduzierung der Anzahl ihrer Begleiter hatten abfinden miisscn.” •'* Se fr a Inger s 421 ff. •*' Inger s 427 ff. Se GS 4, UL Kk 4:1, VgL II Kk 73. I UL har äldre rätt sam-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=