301 Biskopsvisitationerna i Gragas följer alltså helt de kanoniskrättsliga föreskrifterna. När diocesens storlek praktiskt möjliggjorde detta, visiterades varje lag-hrepp en gäng om året. För att Skålholtbiskopens visitationsbörda inte skulle bli större än kollegans i Holar, måste besöken i vardera fjärdingen inskränkas till vart tredje år.*^ Enligt de norska lagarna skall biskopen komma på visitationsbesök i sina fylken varje år.'* I EidstL bestäms, att biskopen dessutom varje sommar skall rida till lagtinget.’* Anmärkningsvärt är, att han vid tingssammankomsten skall utföra vissa av de förrättningar, som enligt de kanoniskrättsliga föreskrifterna är huvuduppgifter vid visitationen i församlingarna. Han skall förrätta mässa, tala till männen, samla prästerna och kontrollera deras förvaltning — alltsammans uppgifter som enligt kyrkorättsliga föreskrifter åvilar biskopen under visitationen.’" De äldsta prästmötena ägde rum i anslutning till tinget.”’ Med utgångspunkt i EidstL måste man hålla möjligheten öppen, att tinget, då alla män en gång om året samlades, utgjorde ett viktigt komplement till biskopsbesöken i församlingarna. Detta skulle då betyda att kyrkoägare, menigheter och präster i samband med tinget mötte upp inför biskopen, på samma sätt som då han kom till de mindre tingsoch kyrkomenigheterna. Vissa andra källuppgifter kan tolkas i samma riktning,bl.a. bestämmelsen omatt ting skall hållas med biskopen när denne kommer på sitt årliga besök. I äldre tid kan alltså tingssammankomsterna ha varit ett viktigt led i biskopens fullgörande av sina skyldigheter och sin uppsikt över sin dioces, som ofta var identisk med det stora tingslaget. Detta kan belysas genom en sammanställning av visitations- och tiondeavtalet i Grågås med bestämmelsen ombiskopens uppgifter på tinget i EidstL: ** Cf Maurer 2 s 219 ff. « FrtL II, 44. GltL I, 8, 33, EidstL I, 32, BgtL I, 10, 11, 19, 27, III, 14, Sverre 8. ” EidstL I, 10. Ovan III 2 d med not 26. . . . oc ua:ita par ti(Sir. oc txlia par firi mannum. j)ar skulu prestar aller koma. mote biscupi naufisynia laust . . . |)ar skal biscup sia boekr pxira. oc allt .xmbxtti at fullu.” Åligganden av detta slag nämns som visitationsuppgifter i flera kanoniskrättsliga källor. Se Inger s 122 f, 128, 444 ff. Cf ovan III 2 d, f. Ovan III 2 f. Se GltL I, 3, BgtL I, 18 och En tale mot biskopene. Ovan s 141 f. T ex GltL I, 9 —ovan III 2 d med not 28, —Sverre 8. 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=