299 I svenska lagar finns köpeavtal bevarade, där biskopens skyldighet att viga böndernas kyrkor framhållsd- Först i och med tiondeöverenskommelserna finns dock rättsligt underlag för verkliga visitationsresor. Detta gäller främst ögL, UL och lagarna kring UL.^‘* Eftersom bara ett fåtal köpeavtal bevarats, är det i och för sig tänkbart, att även dessa en gång innehållit uppgifter om regelbundna biskopsbesök, såsom i GltL. Tiondet som regelbunden avgift, som utgår varje år, ger emellertid större ekonomiska möjligheter för biskopen att regelbundet besöka kyrkorna och socknarna än de mera osäkra inkomstkällor, somtillfälliga tjänsteköp utgjorde. I nordisk rätt finns alltså i samband med tiondeavtalen bestämmelser ombiskopens visitationsplikt. Visitationen är biskopens motprestation till folkets tionde. En intressant bestämmelse från Island fastslår, att biskopens tionde skall hållas inne och inte betalas ut om han inte fullgör sina förpliktelser enligt tiondeöverenskommelsen at lögum.^* Situationen är alltså en helt annan än när bönderna köpte sina tjänster mot kontant betalning. Den nordiska rätten, utförligast den isländska, reglerar vad som skall ske ombönderna eller biskopen försummar sina förpliktelser enligt avtalet. Biskopens skyldigheter och visitationsplikt är lag genomtiondeavtalet. Sambandet mellan tionde och biskopsvisitation är påtagligt. Mot tiondet var biskopen skyldig att vid bestämda tider komma och fullgöra sina uppgifter. Tiondet var grundförutsättningen för ett effektivt visitationsväsende. Samtidigt bidrog det till att stärka biskopens position och gjorde hans ämbetsuppgifter till en del av landets lag. I vissa fall står bestämmelserna om biskopstiondet och biskopens skyldigheter i olika flockar. Detta betyder emellertid inte, att sambandet mellan tiondet och visitationsförrättningarna skulle ha lösts upp. Tiondet till biskopen krävde under alla omständigheter motprestationer från biskopens sida. Dessa motprestationer är identiska med hans visitationsuppgifter. På Gotland infördes inte biskopstiondet. I stället antogs på tinget en visitationsöverenskommelse mellan gutarna och biskopen.^® Det är ett ofrånkomligt belägg på sambandet mellan biskopens tionde och visitationsskyldighet att den överenskommelse, somersatte tiondeOvan 4 b med not 25 ff. ULKk4, ögLKk 13 etc. Bestämmelsen finns I olika hskr av Grägäs. Se t ex Gr.igäs III Skalholtsbok 9 s 20 f: ”Ef byskop warnar manni pes er hann er skylldr til at lögum |)a megu peir hallda tiund hans ok peirra grifimenn.” Även Grägas Stafi 15, Arnarbielisbok 6 Grägas III s 163 f, A M 181, 8 ibms 324 f. Cf Maurer 2 s 274 f. >•> Se GS 5. Gf DS 832, 837, GL 3:3. SLL 3 s 313 ff, H Schuck 1959 ^ 265 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=