296 I samband med att köpetjänsterna successivt försvann övergick böndernas gengärd —som liksom köpet i stort sammanhänger med privatkyrkotänkandet — i allt större utsträckning till att bli prästens angelägenhet. Med detta hör tiondeöverenskommelsernas karaktär av visitationsordningar samman. Prästen skulle i princip betala gengärd vid visitationerna, varför böndernas gengärd och gästningsavgifter vid kyrkovigningar o.dyl. successivt uppgick i prästens gengärd. I vissa lagar förekommer böndernas och prästens gengärd eller gästningsavgift sida vid sida, varvid prästens är knuten till de regelbundna visitationsbesöken. överenskommelserna ombiskopstionde och visitationer innebar för kyrkans del en ökad styrka och fasthet, i anslutning till de kanoniskrättsliga föreskrifterna. Samtidigt blev biskopstiondet den nödvändiga ekonomiska plattformen för visitationsväsendet. Man har ofta utgått från, att biskopstiondets införande medförde en ökad ekonomisk börda för bönderna. Det är emellertid också tänkbart, att biskopstiondet medförde en lindring så tillvida som köpen från biskopen bakades in i det tionde, som redan utgick. Likaså övergick gengärdsskyldigheten så småningomfrån bönderna till prästen. Å andrasidan var tjänsteköpen av biskopen ofta av engångskaraktär. Vid biskopstiondets införande minskades också fattigtiondet, som väl ofta hölls inne av bönderna. Möjligheten av sämjebetonade tiondeavtal, som reglerade prästens, kyrkans och biskopens intäkter, kan likaså ha bidragit till en försämring av böndernas ställning. Frågan är så komplicerad, att den inte kan lösas i allt för generaliserande kategorier.^'’ ^ När beslut om biskopens tionde och tiondetjänster antogs på landstingen, var detta en helt ny utgångspunkt och nyorientering i den nordiska rätts- och kyrkohistorien. 5. BISKOPSVISITATIONEN OCH TIONDEÖVERENSKOMMELSERNA a) Biskopsvisitationen Biskopsvisitationerna var ett viktigt led i det kyrkliga visitationsinstitutet. Deras historia i Norden under medeltiden har tidigare berörts 35 b För samtal och synpunkter kring detta problem tackar jag L-O Larsson. Cf L Weibull 1948 2 s 514 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=