295 Av särskilt intresse är bestämmelserna i UL.'*'* 1 denna tiondeöverenskommelse märker man tydliga lämningar från tjänsteköpet. Biskopen skall för sitt tionde viga kyrka och kyrkogård och för detta erhålla gengärd eller fastställd avgift från bönderna. Vidare skall han för tiondet viga krisma och präster, kalk och korporale, mässkläder, altare och altarkläde. Det mest anmärkningsvärda gäller tionde- och visitationsbestämmelserna. Här fastslås att biskopen inte får ta ut mera gengärd eller penningar av' bönderna än som sagts — här möter vi köpelinjen. I nästa mening meddelas dock, att prästen skall hålla biskopen med kost och gengärd, i överensstämmelse med kyrklig praxis och som ett resultat av biskopstiondet. Köpeavtalet och tiondeöverenskommelsen löper här in i varandra till en svårtolkad enhet. Men samtidigt är principerna klara; Till ett äldre köpeavtal, där biskopens vigningsavgift, gengärd osv. från bönderna är utgångspunkten, kommer en ny överenskommelse, som reglerar, vad biskopen skall göra för sitt tionde. Samtidigt övergår gästningskostnaderna vid visitationen från bönderna till deras präst. Detta skulle i sin tur komma att leda till konflikter mellan biskopen och hans präster. I de nordiska rättsböckerna finns sammanfattningsvis belägg för, att de äldre köpeavtalen både för prästens och biskopens del efterträddes av tiondeöverenskommelser. Allt flera av biskopens tjänster övergick från att ha varit förrättningar för särskild avgift till att bli en del av vad biskopen skulle göra för sitt tionde. Liksomköpeavtalen är tiondeöverenskommelserna framför allt ekonomiskt betingade. Här fastslås både biskopens och böndernas rättigheter och skyldigheter gentemot varandra. Avtalen antogs på landstinget och blev en del av landets lag. I många lagar finns exempel på att tjänsteköpen inte automatiskt dog bort vid tiondets införande utan att biskopstjänster för särskild avgift delvis existerar vid sidan av tiondet. Vissa inkonsekvenser kan härvidlag beläggas. I Grågås, de flesta norska lagarna och de av ULberoende svenska landskapslagarna har tjänsteköpen nästan helt utträngts av tiondeförräfitningarna. Tiondeöverenskommelsen innebar, att biskopen för en engångssumma förband sig att utföra sina ämbetsuppgifter. Det var då nödvändigt att noga precisera vilka förrättningar, som skulle fullgöras mot tiondet. UL Kk 4 resp 4:1. Ov.in b med not 36-—37.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=