292 Det är här fråga omen tiondeöverenskommelse, somär nära knuten till visitationsordningen. Åena sidan regleras biskopens tionde, å andra sidan hans skyldigheter, tiondeförrättningarna vid visitationerna. Tiondeförrättningarna och visitationsåläggandena är identiska. Samma systemåterfinns i svenska lagar.'”’ Vid tingsbeslutet om biskopstionde reglerades biskopens förrättningar och skyldigheter. Tiondeavtalet blev därför en visitationsöverenskommelse. I norska lagar finns exempel på detta, antingen så att tionde- och visitationsavtalet blir en enhet, eller så, att biskopstiondet blir förutsättningen för visitationsbestämmelsens tillkomst — den ekonomiska grundvalen för hela systemet. I EidstL finns en relativt utförlig bestämmelse av detta slag. Vissa formuleringar tyder på, att det möjligen kan vara fråga om ett äldre köpeavtal, där avgiften försvunnit och ersatts av tiondet.” Biskopen skall erhålla en fjärdedel av tiondet. För detta skall han skaffa präster till att döpa barn och ta emot skriftermål. Han skall ansvara för kyrkorna och deras intressen, och ge sockenmännen allt som ingår i hans tjänst. Möjligheten måste hållas öppen, att senare delen av flocken kan åsyfta den präst, som biskopen tillsätter. I slutet av flocken står ordet fe —gods —i stället för tionde, vilket eventuellt kan tolkas somen kvarleva från ett äldre köpeavtal.'- I tiondebestämmelsen i GltL framkommer sambandet mellan tiondet och visitationen.'^ Tiondeavtalet återgår enligt rubriken till kung Magnus och står oförmedlat bredvid det äldre köpeavtalet.” Enligt tiondeavtalet skall biskopen fullgöra sin tjänst mot tingsmännen och dessa skall göra full tionde av gröda, fångst m.m. Av det samlade tiondet skall biskopen som vanligt i Norge ha en fjärdedel. För detta skall han en gång om året'’’’ komma till varje fylke och där göra allmogen den tjänst han är skyldig, utom vid laga förfall, överensstämmelsen med köpeavtalet är påfallande, med undantag av Nedan med no: 25 ff och 5 b-c. " EidstL I, 31: ”ver skulum honiim fe gefa. En hann skal oss tifiir ua;ita.” Cf ovan d. Direkt därpå följer själva tiondebestämmelsen: ”En uer skulum honum (gefa) fiortSong tiundar.” Cf nedan med not 12. Se även I, 32. EidstL I, 31: ”En uer skulumhonum (gefa) fior?)ong tiundar. hann skal oss ka;nni menn fa. l)a er hann uarit at kunnasto hafa til. born at skira oc scrifta malom uarom at lyfia. oc kirkiur uarar ma:?l soemdom uar?iua;ita. oc oss armb.rtti |)at allt uaeita er cristni uare boger. En ver skulum honum fe vart gefa slict sem nu er tallt. l)a!r tiundir af allskonar satSe sinu af hamal kyrni sem af byggi.” GltL I, 8. GltL I, 9. Ovan b med not 13—16. Se nedan 5 c.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=