287 prästens köpetjänster mer och mer till att bli tiondeförrättningar.'’’ Ännu i svenska landskapslagar förekommer beteckningen tithaköp på den avgift till prästen, som utgick från den, som av olika anledningar inte kunde erlägga tionde.'"' b) Köpeavtal med biskopen I de flesta nordiska lagar finns köpeavtal med biskopen bevarade, i mer eller mindreursprungligt skick. Under rubriken vmbyscopa finns i isländska Grågås ett avsnitt, som noga reglerar biskopens rättigheter och skyldigheter. Bestämmelserna är tillkomna efter tiondets införande och bildar ett utförligt tiondeavtal.' När det gäller biskopens kyrkovigning lever emellertid det äldre vigningsköpet vidare på ett intressant sätt. Biskopen skall nämligen för vigningen av kyrkan ha 12 aura, för sång- och bönhus 6 aura. Här återfinns den 12-talsräkning med fördubbling, som också finns i svenska vigningsavgiftsbestämmelser. Liksom i de svenska lagarna skall bonden —kyrkoägaren —svara för biskopens gengärd.- Särskilt intressant är, att vigningsavgiften av biskopen skall skänkas till kyrkan (som rättssubjekt)." Trots att tiondet införts kvarstår vigningsköpet — men avgiften tillfaller inte längre biskopen, som inte skall ha dubbelbetalning, utan går till den vigda kyrkan. Denna lösning är speciell för isländsk kyrkorätt. Också i norsk rätt finns bestämmelser kvar, som avser tjänsteköp av biskop." I GltL I, 8 finns en tiondeöverenskommelse av traditionellt slag.'" Ett bra exempel är GltL I, 23. Enligt det äldsta skiktet utgick 3 öre för oljeköp. Enligt det yngre, efter tiondets genomförande, utgick ingen avgift för detta. Dessa olika bestämmelser står oförmedlat bredvid varandra. Ett utförligt tiondeavtal finns i GltL I, 8. '* VgL II Kk 43: ’Liin tithaköp skal gifua löska man. gifui fira pxnninga suenska. a:r han gifter gifue örtogh. ey |)y mera at bion se flere a kost hans. Faar mather akerlas alla handa korn. göre tiunda. faar ey fult akerlas göre tijtaköp.” Även DL Kk 3: 4. Gråg.äs I, 5, Grågås Staö 22 s 20 f, Skålholtsbok 9 Grågås III s 324. Cf DI I s 80 f. - Grågås I, 5: ”Byskop er viÖ |)at skydr ... at koma i lavg hrepp hvern . . . oc vigia kirkivr. oc . . . l)ar er byskop vigir kireiv. a hann at taka .xij. avra . . . |)ar er hann vigir song hvs. e|)a barna hus. seal hann taka .vj. avra . . . Bvandi sa er vist veitir byskopi å at få honvm rei|) skiöta.” Cf ovan 3 c, nedan 4 c med not 3—4. ■* Grågås I, 5: ”. . . taka .xij. avra. enn l)at fe gefr byskop til kirkio jieirrar er hann vig[)i |)ar.” Biskopen erhåller alltså gods, fe, i vigningsavgift. ” Cf Maurer 2 s 69 ff, 221 ff, 263 ff, Wisloff s 113 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=