285 Inte minst låg det i kyrkoågarnas och menigheternas intresse att få t.ex. vigningsavgifter och gengärd fastslagna i lagen, för undvikande av episkopalt godtycke. Detta framgår bl.a. av visitationsstadgan i GS, där gengärdens karaktär av maximum noga poängteras: Tre bord oc ai maira skall biskopen ha vid kyrkans vigning.'* Huvudprinciperna fastställdes alltså vid centrala förhandlingar, medan de enskilda fallen förutsatte personliga kontakter mellan bönder och biskop ifråga om kyrkovigning m.m. Köpeavtalen måste ses som en direkt följd av privatkyrkotänkandet: Kyrkans ägare köpte vigning för sin kyrka, sina mässor och förrättningar. Den ena parten var kyrkoägaren, den andra biskopen och prästen.I den kanoniska rätten förbjöds betalning för sakrament, vilket står i direkt motsats till ett flertal nordiska lagbestämmelser.** Av allt att döma är bestämmelserna om tjänsteköp av biskopen de äldsta källor av rättslig art som överhuvudtaget finns i nordiskt material när det gäller biskopen och hans verksamhet. I princip måste de föras tillbaka till tiden före biskopstiondet och är äldre än de flockar som tillkom som en följd av tiondet. Utmärkta illustrationer till detta finns bl.a. i VgL I och GS. I DL framstår biskopens vigning av liten, större och stor kyrka som det väsentliga i hans funktion.’ Den andra och i princip yngre linjen avser bestämmelserna omtionde till präst och biskop. När kyrkans krav på tionde** så småningom fann gehör i de nordiska landen, ersattes köpen av tiondet. De tjänster, som kyrkoägarna tidigare betalat för, skulle nu fullgöras för tiondet. Trots detta finns i flera lagar rester av det äldre systemet kvar parallellt med tiondet, och inkonsekvenser kan relativt ofta återfinnas. Uttryck som firi tyunda: finns i de flesta svenska lagbestämmelser, som reglerar tiondet, och bestämmer där vilka tjänster, här kallade tiondeförrättningar, som skall fullgöras utan annan ersättning än tionde till präst och biskop. Böndernas prestation är alltså numera tiondet, biskopens och prästens vissa uppräknade tjänster. Alla förrättningar blev inte utan vidare tiondetjänster 1 och med tiondets införande. I de flesta lagar finns både förrättningar som skall utföras för tiondet och sådana som skall fullgöras för särskild avgift, dvs. kvarlevor från det äldre systemet. Utvecklingen var den. ^ GS 5. Cf Härenstam s 2.S6 ff. Nyländer 1953 s 254 ff, H Schiick 1959 s 269 ff. ® Omprivatkyrkorna nedan VII. • Ericsson s 99. ' Cf ovan 2 a. * Se till detta sammanfattningen hos Nyländer s 205 ff, Larsson Scandia 1966 s 269 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=