283 marknadsplatsen, hemmet, m. fl. är uppenbar. Frågan om den förkristna kultplatsen också haft betydelse för denna rättsuppfattning går inte att besvara på grundval av materialet ifråga. I de aktuella parallellfallen framkommer en rättslig särställning, som kanske har sina rötter i kultisk-sakrala tankar. Alla dessa platser hade en bestämd helgd. Helgden lystes över ett gärdat område genom en muntlig formel. På helgad plats gällde speciella lagar och straffsatser för brott, asyl m.m. Kyrkiugarpi-vr motsvarar såväl kyrkogårdsområdet som hägnaden kring detta. Vid biskopens vigning, den muntliga formeln, blev kyrkan och dess område helig mark. Brott mot kyrkans helgd och vigning karakteriseras i fornnordisk rätt, i överensstämmelse med liknande brott i andra sammanhang, som nidingsverk. Vi kan inte här närmare beröra sambandet mellan helgden och friden. Uppfattningarna är många, diskussionen och terminologin opreciserad. Under alla omständigheter rådde den rättsliga friden över kyrkan och kyrkogården, redan före fridslagarnas tid, precis som när det gäller tinget, marknaden, hemmet m.m. I några fall kan de fridlysningsformler, genom vilka friden proklamerades över exempelvis tings- och marknadsplatsen, ännu idag påvisas. Det råder ingen tvekan omatt biskopens vigning av kyrkan och kyrkogården var en liknande rättsakt, varigenomfriden föreskrevs. Dessa rättsliga aspekter på kyrkan och kyrkogården och biskopens roll i detta sammanhang måste till stor del vara förklaringen till det intresse lagarna visar biskopens vigning av i första hand kyrka och kyrkogård. Att bestämmelserna sedan i det bevarade lagmaterialet utformats i nära anslutning till den kanoniska rätten visar, hur olika motiv och linjer vävts samman till en enhet, liksom i så många andra fall under den kyrkliga rättens äldsta historia i Sverige. På denna punkt föreligger följaktligen ingen motsatsställning mellan inhemsk och kanonisk rätt. Båda anknyter till varandra och bildar en enhet, som idag knappast kan lösas upp i sina ursprungliga beståndsdelar. Det kan ur många synpunkter vara mera givande att söka efter anknytningspunkter av detta slag mellan kanonisk och nordisk rätt än att utgå från de traditionella motsättningarna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=