12 med bestämdhet hävda, att ifråga om själva tillsättningsförfarandet berättelsen bygger på traditionens eller Snorres egen erfarenhet av sådana tillsättningsakter, allra senast vid Snorres egen tid. I just detta exempel kan sagans uppgift dessutom i stort verifieras genombestämmelsen omjarltillsättning i Hirdskraa. Ett annat exempel är kristnandet. En enstämmig sagotradition uppger att de norska fylkena kristnades genombeslut på ting, sammankallade av olika kungar. Även om man inte heller här kan tillkänna de olika episoderna historiskt värde, måste deras skildringar av principerna för kristnandet tillmätas betydelse. Det är alltså frågan om en ytterst svår balansgång mellan källornas uppgifter och historiska värde. De berättande källorna är inte enhetliga och kan därför inte behandlas efter en låst princip. Man måste ha svårigheterna —och möjligheterna —klara för sig och arbeta med de olika källuppgifterna var för sig, utan att i förväg vara låst åt någotdera hållet. Hela denna diskussion, som här bara ytligt har berörts, måste därför mynna ut i konstaterandet, att de aktuella historiska källornas värde inte kan besvaras kategoriskt utan måste avgöras från fall till fall beroende på både frågeställningen och karaktären av det aktuella källbelägget.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=