281 Att bot här utgår till kungen, liksom i t.ex. VgL I, sammanhänger med det nära sambandet mellan kungens ställning och friden. I GL finns i viss mån en motsvarighet till denna engelska lagbestämmelse. I samband med kyrkans asyl framhålls, att kyrkans helgd, som i GL motsvarar friden, kan brytas, varvid vigningen är borta. Den som brutit friden skall sörja för att kyrkan blir vigd på nytt. I VgL I förlorar kyrkan sin vigning när kyrkofriden bryts.'*** I en mycket intressant bestämmelse utgår stränga straff för brott mot kyrkogårdens vigning.** Av bötesbeloppets storlek att döma krävs omvigning.*- I fortsättningen talas om slag m.m. på kyrkogården, vilket går under benämningen fridbrnt. Efter detta fridsbrott får inte mässa läsas förrän efter biskopens lov.** Böterna för detta brott, motsvarar nyvigning av halva kyrkogården.** Själva kyrkan behöver inte vigas om, tydligen inte heller kyrkogården i sin helhet, utan bara den halva, där friden brutits. För detta fridsbrott åtalas sockenmännen, som kan värja sig med ed.** Den edsformel som här delvis återges, går av allt att döma tillbaka på förkristen edsavläggelse.*** Sambandet mellan kyrkans vigning och frid återfinns än klarare i de bestämmelser, som hänger samman med kungens fridslagstiftning och edsöre. I UL stadgas straff för den sombryter friden på den tidiga vårfrudagen i Sigtuna eller då biskopen viger kyrka.*' I HL finns samma syn på förhållandet mellan frid och vigning. Här utgår fridsbot till kung —och biskop —i såramål, där biskopen har vigt altare, kyrka eller kyrkogård. Sambandet mellan frid och vigning kan knappast uttryckas klarare.*** Förutom denna fridsbot vid såramål, mot .}!) GL 8: 2. Cf ovan c med not 39. "• V^L I Kk 3. Ovan c med not 60. VgL I Kk 12: ”Va;rder marder .i. kyrkiugardhi. dr.rpin a;lla:r farghe|)er. gialde biscupe |)rer marcher. |)a skal eighi ti])ir ueta:. fyr ten hauir biscups lof til. num han hxtti uid sinum |)rim marchum. Biscuper skal vi|) sopn mxla:. arn parr viper pen vihit uan.” ■*- SLL 5 s 16 not 38, Ericsson s 87 f. « VgL I Kk 12: 1—2. VgL I Kk 5, 13 —ovan c med not 73 ff. Ericsson s 89 f. VgL II avviker här från VgL 1. Sockenmännen skall bedja gudarna att vara dem och deras vittnen nådiga, så sant fridsbrott inte är begånget. Se SLL 5 s 16 ff not 41, Ericsson s 90 ff. UL Kk 22: ”Bryta-r nokor frip . . . pa biskuparr wighir kirkiu. böte . . .” Se även SdmL Kk 21. HL Kk 21: 2, 5: ”. . . tha’tta: fripbrut taker kununger fore ansak sina’ ok biskuper .VI. marker fore wixla spia’11. . .(5:) hwar sum frip brytar |)ar sum biskuper wighir altare allcr kirkiu aller kirkiugarp . . . böta krununni .XX. marker oc .XX. marker biskupi fora fripbrut. ok saramal aptir lanzlaghum.” Cf ovan c med
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=