280 tagare. I de yngre lagbestämmelserna får biskopen del av boten i enlighet med den kanoniska rättens föreskrifter ombiskopens rättsliga överhöghet.-’- Inbrott i kyrka och stöld av mässkläder, somenligt VgL I är nidingsverk, medför enligt samma lag bara bot till kyrkan som målsägare, till tinget och till kungen.”-’ Den kanoniska rättens bestämmelser mot kyrkofridsbrott, sacrilegium, egentligen brott mot kyrkans helgd, omfattade brott i själva kyrkan och inom ett område av 30 eller 40 (60) steg från denna. Denna form av fixering av kyrkogårdens storlek kan sammanhänga med att den kanoniska rätten saknar föreskrifter om gärdande av kyrkoområdet.”” Kyrkans frid och kyrkans vigning hänger uppenbarligen samman. Redan det tyska ordet för vigning, (Ein)friediguf2g, går tillbaka på rättsuppfattningen, att kyrkans frid har direkt samband med vigningen. Som en rättslig aspekt på vigningens betydelse i det nordiska landskapssamhället kan man därför framställa tesen, att det i all aktuell rätt starka intresset för kyrkans och kyrkogårdens vigning även sammanhänger med att kyrkan och kyrkoområdet blev fredat, fridlyst, först i och med biskopens vigning. Utifrån denna synvinkel sett blev biskopens vigning en sorts proklamation av att kyrkofriden gällde det aktuella kyrkoområdet. Biskopen satte och mälte frid över kyrkan och kyrkogården på samma sätt som den isländske goden eller lagmannen över tinget eller marknaden, husbonden över hemmet osv. Vissa konkreta belägg kan uppbringas för detta förhållande. Ett intressant exempel finns redan i kung Alfreds anglosachsiska lag från omkring 900. Under rubriken om kyrkofrid slås fast, att kungens frid gäller för den kyrka, som biskopen har vigt.-’’ Friden är en av kungen påbjuden rättslig särställning, som gäller för den enskilda kyrkan först efter vigningen. I samma bestämmelse regleras kyrkans funktion som asylplats.”® Cf ovan not 21 och nedan VI 3. VgL I Kk 7. Ericsson s 78 ff. Cf ovan med ntn 21 och nedan. c. 21, C. XVII, qu 4 m fl. Ericsson s 79, 88 f, 93, 123. Cf ovan c med not 59. •’® Eriksson s 79, 89. Cf ovan c med not 17. I detta sammanhang kan nämnas att man på Island funnit kyrkogårdar som knappast använts sombegravningsplatser, men där man med ett kyrkogärde avskilt det kyrkliga fridsområdet från marken utanför. Cf ovan not 34, 35 om den kanoniska rättens bestämmelser. Se O Olsen s 2C0, Äqvist s 129 f med not 33. Alfred 5: (hskr B). ”Be ciricene frifie. Eac we setta?» a;ghwylcere cyricean, fie bisceop gehalgode, ?>is fri?» . . .” Ovan c med not 50. ** Ovan c med not 43 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=