279 En negativ motsvarighet var fridlöshetsdömandet, som mycket har diskuterats inom forskningen.-' Även frågan om fridsköp kan nämnas i sammanhanget.-® Kyrkans frid måste ha lysts över kyrkan och dess område. Utifrån denna aspekt kan biskopens vigning uppfattas som ett lysande av fridöver kyrkan och kyrkogården. Frid är ett gammalt germanskt rättsbegrepp. Genom friden markerades en rättslig särställning för en bestämd plats eller vid ett speciellt tillfälle. Härigenomfördeövergrepp av olika slag med sig mycket allvarliga konsekvenser. Frågan om detta sammanhänger med fridens ibland förmodade sakrala bakgrund kan knappast med någon säkerhet besvaras. Kungen har ofta satts i samband med friden, som fridens givare och högste beskyddare. I den sakrala tolkningstraditionen har detta förknippats med det sakrala kungadömet. Mycket talar också för ett intimt samband mellan kungen och friden. I gammalgermanska, anglosachsiska och nordiska källor lyser kungen frid. Bot till kungen är också mycket vanlig vid fridsbrott, inte minst i nordisk rätt. Kungens roll vid fridslagstiftningen har tidigare berörts. Otvivelaktigt finns ett starkt samband mellan kungen och friden, men åldern när det gäller detta samband kan inte fixeras. Brott mot kyrkan och dess frid straffas hårt i all germansk rätt, i överensstämmelse med kanonisk rätt, där brott av detta slag kallas sacrilegium.-'^ I den nordiska rätten förekommer benämningen kyrkofrid främst i de yngre lagarna, i samband med edsöreslagarna.'*’® I sak finns kyrkofriden också i de äldre nordiska Urbotamålen.^^ Friden vilar över kyrkan och kyrkogården. Enligt den ovan citerade bestämmelsen i HL uppfattas brottet som allt grövre ju närmare fridscentrum, altaret, det äger rum. Straffet utgår för själva brottet i de svenska lagarna till kyrkan själv som målsägare och juridisk person, dessutom för fridsbrottet till kungen. Även tinget är i regel böteslagar. Till inledningsorden i VgL I och dess isländska parallell, ett griöamäl i Gragäs ovan III 1 c med not 31. I andra germanska källor finns exempel på lysande av tingsfrid. Vissa forskare har försökt återföra detta lysande till uppgifter redan hos Tacitus. Om lysande av tingsfrid, se också Almquist 1942 s 61 ff med anförda källor. Cf DN III: 28. Se t ex Åqvist s 311 ff. Kring problematiken urbota-fridlöshet se Äqvist s 229 ff. Omfridsköpet se Äqvist s 329 ff med anfört material. -® Cf ovan med not 6—7. Cf V See s 160 ff. Ovan c omurbotamål och nidingsverk och not 3 ovan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=