275 kring fridslagarnas tillkomst och deras giltighet utöver det enskilda landets tingskrets som är intressant och som förebådar landslagen.- De terminologiska olikheterna gentemot urbotamålen är dock många.® Det finns här ingen möjlighet att gå in på en närmare analys av fridsbegreppet, inte heller på den rättsliga distinktionen mellan helgd och frid. Både olikheter och likheter kan registreras.'* Det är emellertid väsentligt att en åtskillnad mellan fridsföreställningarna och fridslagstiftningen i den nordiska rätten upprätthålls. Mycket tidigt förekommer friden som rättsligt begrepp i de forngermanska rättskällorna, både i kontinentala och anglosachsiska källor.''* I dessa lagar finns stränga straffbestämmelser för brott mot kyrkan och kyrkogården. Både i de gamla kontinentala® och anglosachsiska" källorna talas i detta sammanhang om kyrkans frid. Straffet skall enligt de kontinentala lagarna utgå de (pro) fredo. I de anglosachsiska rubriceras dessa bestämmelser oftast be friÖe. I den äldsta nordiska rätten räknas brott av detta slag till urbotamålen.® I de svenska lagarna föreligger ett intimt samband mellan friden i kyrkan och på kyrkogården och friden i hemmet och på tings- och samlingsplatsen (hemfrid, tingsfrid, marknadsfrid). Friden nämns ock2 Cf ovan III 2 e, 3 b, V 3 '* Se å ena sidan VgL I Kk 3 och U, å den andra VgL II U, Frip och Add 7:14, DL E 7, SdmL Kg 7, M 12, UL Kk 22: 1 m fl. Till detta och denna problematik i övrigt Hemmer 1928 s 316 ff, Hafström 1964 s 23 ff, 57 f, Wessén 1965 s 30 ff, Palme KL 4 sp 621 ff, komm till SLL 5 s 71 f, Äqvist s 1 ff, 14 ff. Se även v See s 135 ff, 139 ff, 142 ff, som enligt min mening lägger väl stor vikt i sak ifråga om rent terminologiska nyansatser. Givetvis hade kungen och centralmakten och väl också kyrkan ett betydligt större inflytande vid fridslagstiftningen än tidigare, se Äqvist s 14 ff, 151 ff, 354 ff m fl. Ordet edsöre återgår direkt på kungens edsöre, och i många svenska lagar har frids- och edsöreslagarna ingått i Kungabalken. * Helgd korresponderar mot lat sac-, frid mot pax. Cf ovan c. I GL används helgd i samma betydelse som frid. Cf Hemmer 1928 s 316 ff, Hafström 1964 s 91 och SLL 4 s 254 ff. Ovan c. Sambandet mellan frid och helgd framkommer också i ordet, friÖheilagr, fridhelgi, friöhelga, som finns i relativt gamla källor, bl a GltL I, 32, se NGL 5 s 208, Ström 1961 s 46, Wisloff s 24 och v See s 160 ff, där en avvikande mening framförs. Se också Äqvist s 45 ff, 247, 264. •' Se Äqvist s 1 ff, 70 ff, 120 ff, 140 ff med utvikningsplanchen. ® Extravagantes legis Salicx 55, 4 a, b. Die Gesetze des Merowingerreiches s 112 ff; Capitula legibus addenda 818/819 1, 2, Die Gesetze des Karolingerreiches 1 s 112 ff; Lex Frisionum additlo sapientum I, 1, ibm 3 s 106 m fl. Se även ovan c not 45 ff om kyrkan som asylplats. Om böter för brott freda, de freda etc se t ex Die Gesetze des Karolingerreiches 1 s 36, 104, 118, 132, 2 s 2, 6, 20, 24, 26, 142 144, 3 s 52 ff m fl. ' Ine 6, Alfred 2, 5 — cyricfriÖe —, Knut I: 1—3 m fl. Cf Äqvist s 1 ff, 16 ff, 140 ff. ** Ovan c och ovan not 3. C.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=