273 rättsliga distinktionen är emellertid inte många år äldre än den förmodade äldsta uppteckningen av VgL I, varför motsatsen dem emellan inte behöver bottna i ett åsidosättande av gällande kanonisk rätt: Ändringen kanske inte hunnit införas."' I anslutning till kyrkans rätt fastslår däremot VgL II, att en kyrka, där dråp begåtts, inte är ovigd utan bara oren, vskijr. Den behöver inte vigas om utan bara renas genom reconciliation'- Här kan man se, hur de kanoniskrättsliga bestämmelserna får sitt nedslag i nordisk rätt och vävs samman med de inhemska rättsföreställningarna. Ide nordiska lagarna har man i vissa fall en annan utgångspunkt när det gäller frågan om brott mot kyrkan och dess återvigning. I många fall finns föreskrifter för återvigning av hela eller en del av kyrkohägnaden (kyrkogården) och om böter för denna försummelse. Bötesschemat är det klassiska i germansk rätt, 12-talsräkning och bötesfördubbling."-* I Vgl I och II fastställs också den vigningsavgift biskopen skall ha för vigning av kyrka, kyrkogård eller del därav.'-* I båda fallen saknas en del av dessa föreskrifter i hskr till VgL I, och de måste därför kompletteras med hjälp av VgL II. Detta är en osäkerhetsfaktor, även om det kan tyckas sannolikt, att bestämmelserna i de försvunna raderna av VgL I var likalydande. I dåtida kanonisk rätt har inga paralleller kunnat påträffas."-’ Det anmärkningsvärda är, att bötessatserna för vanhelgande av kyrkogården är exakt desamma som biskopens vigningsavgift. Brott mot kyrkans helgd och dess vigning korresponderar direkt mot vartannat: Vigningsavgift (VgL I Kk 5, II Kk 8, hskr L) . . . firi kirkiu gevrÖ alien. hrer (3) marcher. {—24 öre) (VgL I) ffor allan kirkiogardh III marker ffor halffuen XII öra: Böter för helgdbrott (VgL I Kk 13, II Kk26) Ligga:r kirkiugarda;r alper open. Jjet er. jariggia (3) marcha sac. (VgL I) Ligger kirkyugarper alder open, thxt a:r thrigia marka sak. ligger halfner open thxt xr tolföra sak. ligger thrithiunger öpen thxt xr siex öra sak. (VgL II) Bestämmelsen om enbart rcconciliaUo vid brott av detta slag tycks ha blivit en del av den kanoniska rätten först 1207. Se SLL 5 s 13 not 13 och s 226 f not 17. Cf Ericsson s 66, 72 f. VgL II Kk 5 med kommi SLL 5 s 226 f not 17, Ericsson s 73. Se VgL I Kk 13, II Kk 26. Ombötessystemet cf ovan III 1 VgL I Kk 5, II Kk 8. Ovan med not 17. for tridingh VI örx xn han -wgilllr liggher. (VgL II) C. 18 J. A. Hellström
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=