270 Den äldsta nordiska rätten har för vissa mycket svåra brott termen nidingsverk. I många fall ingår dessa nidingsverk bland de s.k. urbotamålen. Dessa brott är i stor utsträckning desamma som de från den senare edsöreslagstiftningen kända fridsbrotten.'’’* Till nidingsverk och urbotamål räknas i källmaterialet bl.a. brott på helgad mark, likaså brott mot ingången förlikning, vissa övergrepp mot människor och djur m. m. I flera fall bär bestämmelserna spår av en utpräglat naturbetingad livsåskådning, inte minst när det gäller brott mot djur, gornidingsverk-’’- o. dyl.'’** Bestämmelser om nidingsverk och urbotamål finns i många nordiska lagar med vissa terminologiska variationer.'’’'* Dessa bestämmelser har i de yngre svenska lagarna i princip kommit att uppgå i frids- och edsöreslagarna. Nidingen är i nordiska källor en man, som begått ett avskyvärt brott. I kung Sverres kristenrätt finns beteckningen ubota män.^-^ Den som begick ett nidingsverk blev enligt vissa källor niding och erhöll därvid nidings namn.^'' Den som bröt mot vissa bestämmelser av urbotakaraktär hade enligt norska lagar förverkat laudum ok lausum, fe ok fridr, gods och frid.'’’’ Det är inte här platsen att gå in på nidingsföreställningarna i stort.'’** ■’* Nedan d. Cf ovan III 2 e. Se JylL 3: 53, VgL I U9 m fl. Jorgensen KL 12 sp 300. Se till den omdiskuterade frågan om urbotamål och nidingsverk Ström 1942 s 57 ff, 61 ff, 66 ff. Strömbäck 1942 s 51 ff, 60 ff, Sandklef Fornvännen 1944 s 27 ff, Jorgensen KL 12 sp 299 ff, 632 ff, Nyquist Grotvedt KL 12 sp 634 ff. Hem mer KL 12 sp 636 f, kommtill SLL 5 s 71 f, Äqvist s 157 ff, fr Danmark SkL 176, Add 1; 1, 3, Knut 7, ESjälL 2:3, 4, 8, 9, 13, 29, ValdSjälL 3: 1, 17, JylL 3: 53. Norge GltL I, 30 —Skamverk —, FrtL IV, 1—4, EidstL I, 52, BgtL I, 15, 16, II, 11, III, 8, Sverre 83—85. Beträffande Island och Gr.igås se L Carlsson 1965 s 93 med anfört material. För Sverige nedan. Se också Åqvist s 314 ff. Sverre 83—85. •’'® Cf Sandklef Fornvännen 1944 s 30. Enligt den s k Hednalagen skulle den som ord har fatt tre gånger ropa nidingsrop över den som givit sitt ord men inte kommit till avtalad tvekamp samt rita ett märke pä jorden. Härmed bär den som svek nidings namn. Se texten hos Wessén 1965 s 49. Om märkandet cf ovan not 33. Den som inte kommer till fastställd holmgång bär alltså nidings namn —Sandklef s 30, om namn ovan not 35. Enligt Sverresagan hade hälsingarna bestämt, att den som gav kung Sverre frid skulle bli niding. Strömbäck STF 1965 s 37. BgtL I, 16, II, 11, EidstL I, 52. Cf VgL 1 U 2. Uttrycken hör hemma i muntligt föredragande, kanske frän den dom, då den fridlöse dömdes på tinget. Cf Äqvist s 289 ff, 294 ff, 360. Om gridniding Sandklef s 30, Ström 1942 s 61 ff, L Carlsson 1965 s 93. Diskussionen kring nidingsföreställningarna var omfattande på 1940-talet, 162 f. a s
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=