269 kans gård, det inhägnade kyrkoområdet, helgat genom en högtidlig verbal proklamation: Biskopens vigning. Biskopens vigning av kyrkoområdet, påbjuden i kanonisk rätt, innebar ur kyrkoägarnasoch menigheternas synvinkel utan tvekan ett helgande av kyrkan och dess verk. Här innanför gällde speciella lagar. Kyrkans område var genom stängslet —som inte i sig själv var heligt —och biskopens ord avskilt från byns eller socknens mark i övrigt: När kyrkan är färdig och kyrkohägnaden uppsatt skall bönderna sända bud till biskopen för att få sin kyrka vigd. Av ord blir barnet kristet och kyrkan helig.^'^ Samma anknytning mellan helighetsföreställningarna och biskopens vigning av kyrkan och kyrkogården är påvisbar i det anglosachsiska materialet. Här bestäms, att kungen skall sätta sin skyddande frid i de kyrkor, som biskopen har helgat.I engelska källor är orden helga och viga synonyma. Samma är förhållandet i yngre nordiska medeltids¬ källor. Sammanfattningsvis är det alltså uppenbart, att man kan se biskopens vigning av kyrka och kyrkogård från olika aspekter. Man kan exempelvis se den utifrån rent teologiska och kanoniskrättsliga utgångspunkter.’’*” ^ När det gäller problemställningarna kring biskopens funktion i det svenska landskapssamhället är det nödvändigt att också försöka se dem i relation till de rättsliga företeelser, som hänger samman med avskilda platser och områden konkretiserade i helighetsbegreppet. Vad detta begrepp i sin tur innebär är en omfattande fråga, som ligger utanför denna undersökning. I de på kanonisk rätt byggande lagbestämmelser, som reglerar biskopens vigning av kyrka och kyrkogård, finns de inhemska rättsföreställningar, i hög grad med i bilden. Detta medför, att lagarnas påtagliga intresse för dessa vigningar sätts in i ett större sammanhang. sammanhänger med helgden — och friden — som I äldsta kristen tid uppfattades biskopens vigning av kyrkan och dess område, kyrkogården, innanför kyrkostängslet, som ett helgande av dem. Härigenom kom detta område i en rättslig särställning, som från början kanske var kultiskt motiverad. Liknande rättsställning hade andra platser och områden, där på motsvarande sätt helgd rådde. TiL 12: . . aaf orthom wartlicr quiker kristin. oc kirki.Tn h-rlagh . . Cf UL Kk 4. Alfred 5. Nedan d med not 37. •’>i> b Till problematiken kring kyrkovigningen ur kyrkorättslig synvinkel se fr a Ziolkowski 1943. Se också Nyländer 1953 s 141 ff, Ericsson 1967 s 66 f och komm till vigningsbestämmelserna i SLL. Se § 9, c. 1, D. XXV; c. 16, D. I Dc consecr.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=