268 tryggt utgå ifrån, att denna kultplats varit i besittning av en speciell helgd. Detta framgår också av, att kultplatsen i förkristen tid var asylplats. Kyrkan och kyrkogården —det område som hägnades av kyrkostängslet och var vigt av biskopen —var på samma sätt i rättsligt avseende helig mark. Kirkiu helgi kan beläggas på många ställen. Enligt GL är alla kyrkor i landet lika fridlysta, helgar.'^'' Verbet helga används om kyrkan och kyrkogården som en direkt parallell till vigad'' Kyrkans hägnade mark är enligt GltL iord helgad' Verbet helga kom att svara mot vigad'- helig mot lat. sacer. Det är här frågan omett typexempel på hur de kyrkorättsliga bestämmelserna smälte samman med inhemska föreställningar och inhemskt språkbruk. Den helgade platsen var i tidig medeltid i princip asylplats. Belägg för detta finns inte bara när det gäller tingsplatsen och det hägnade område där en fredlös man hade asyH’* utan också ifråga om den förkristna kultplatsen. Det gäller en runristning i ö. Husby i östergötland: Den som ristat detta, Gunnar, flydde biltog och tog sin tillflykt till detta vi.*"^ Den vigda kristna kyrkan är asylplats i tidiga forngermanska^-'’, anglosachsiska^®och nordiska'*’ källor. Det finns alltså ett brett jämförelsematerial i den inhemska rätten och de nordiska sedvänjorna när det gäller kyrkogården. Kyrkogården, det helgade området runt kyrkan och hägnaden omkring hörde hemma i samma sammanhang som andra former av gärdade och helgade områden i Norden, t.ex. gården och tingsplatsen. Ännu mer påtagliga är dessa anknytningspunkter ifråga om fridsföreställningarna. På samma sätt som den helgade marken, tingsplatsen osv. blev kyr48 :iH Nedan not 44. GL 8:2. O Olsen s 64 f. I GL används helgd i samma betydelse som frid. Se även Til 12, UL Kk 4 —nedan not 49. Fritzner 1 s 784. Nedan not 50. GltL I, 22—23. Gf ovan not 31. Ovan med not 24. Hafström 1964 s 90 m fl. Capitulate legibus additum 3, Die Gesetze des Karolingerreiches 1 s 102; Lex Alamannorum 3, ibm 2 s 4 ff; Lex Baiuvariorum I, 7, ibm 2 s 82; Capitulatio de partibus Saxonix 2, ibm 3 s 2; Liutprandi leges 143, Die Gesetze der Langobarden s 314; Lex Visigothorum IX, 3, Gesetze der Westgoten s 270 ff m fl. Ine 5, Alfred 2, 5: 4, 42: 2, Edmund II, 2. GL 8: 2, 13, GS 4 m fl. Cf NGL 5 s 343. Hafström 1964 s 90 f, O Olsen s 64 f, M MLärusson KL 4 sp 607, KL 5 sp 464 f. Nedan d. .19
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=