267 Helgandet, som skedde genom ett utmärkande av ett bestämt område och genom en ordformel, hade stor betydelse i det svenska landskapssamhället. Det helgade området var rättsligt på ett annat plan än marken utanför. Diskussionen har ofta gällt frågorna, omhelighetsbegreppet var av rättslig eller sakral natur, dess eventuella förkristna ursprung osv.‘^“ I detta sammanhang är dessa problemav sekundär betydelse. Frågeställningarna som sådana är dessutom av sentida slag, och någon sådan skillnad mellan rättsligt och kultiskt kanske inte förekom under den aktuella tiden. I källorna finns uppgifter om helgande av land. Den som tog marken i besittning avskilde den frän området runt omkring. Detta märkande skall ha tillgått så, att gränsen utmärktes med en eldbrand eller en brinnande pil, med vidjor, stänger m.m. Till detta kom det talade ordet med den performativa helgdformeln.'*'^ Enligt lagarna kunde bönderna på motsvarande sätt helga sin gård, sin skog, sitt hö, sin skörd, sin frukt m.m.'’’* Också tinget helgades, dels med de märken, stavar och band, som ovan omtalats, dels genom någon form av muntligt dömande. På Island helgade goden tinget och gav det tings namn!^^ Liknande akter förekom ifråga om marknaden. Sambandet mellan tings- och marknadsplatsens helgd och lysandet av tings- och marknadsfrid är intimt och kan knappast lösgöras från vartannat. När det gäller den förkristna kultplatsen saknas som vanligt material. Uttryck som hofshelgi är i regel sena.'*’ Eftersom kultplatsen trots bristen på källmaterial är en historisk realitet, kan man Till denna diskussion se litt ovan i not 31. L Carlsson 1965 s 294 f not 39, kritiserar skarpt v See. Liksom helgden kunde laggas på ett område, kunde den dömas bort —ögL B 30: 1, cf Olivecrona 1942 s 43 ff, L Carlsson s 294 not 39. 210 f, Ström 1961 s 45 f. Enligt Ström blev det helgade landet ”rättsligt såväl som religiöst” inordnat i ”den sakrala gemenskap den bebyggda jorden omfattade.” Om gårds- och hemfriden nedan d, Äqvist s 193 ff. Märkandet med märken tycks ha spelat en stor roll i detta sammanhang, se den sk Hednalagen om dömande till niding, Wessén 1965 s 49, VgL IV 16:1 och Grågås Stafi s 467. Cf Maurer 5 s 313 f, 367, Holmgren Rig 1929 s 21 med not 7. UL B 20: 2, GL 64, VgL I J 17, ÖgL B 30: 1, 41 — ovan not 32 —, Grågås StatS s 467 m fl. v See s 132 ff, L Carlsson s 294 not 39 m fl. I detta sammanhang kan nämnas företeelser som åkerfrid, skördefrid m m. Se SkL 179, 184, SkKk 14 Add IX i SLL 4 s 118, JylL 3:47. Cf nedan d. Holmgren Rig 1929 s 21. Cf om liknande dömande av namn ovan IV 3 b, konungs namn etc. Om tingsfriden nedan d. Om lysande av marknadsfrid DI IV: 337, X: 293, XI: 458. M M Lårusson KL 11 sp 455. Cf Holmgren Rig 1929 s 21, Almqvist 1942 s 61 ff. Hovstad s 70 f. Aven Olivecrona 1942 s 43 ff och nedan d. Till detta Strömbäck 1942 s 63 f. Hovstad s 69 f. Ström 1961 s 46, Wisloff s 24. Cf ortsnamnet Helgö. ovan bild 1. Strömbäck 1928 s 202 ff, fr a s
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=