10 Drar man linjen för snävt kan man avsäga sig viktiga upplysningar, som materialet ger. Drar man den för vitt kan man lätt komma att arbeta med otillförlitliga källuppgifter, som saknar bevisvärde. De äldsta här behandlade berättande källorna är de latinska missionskrönikorna, Rimberts och Adams. Både Rimbert och Adam bygger tidvis på annat material, diplomoch andra primärkällor. När det gäller förhållandena i Norden nämner Adam dessutom sin muntlige sagesman vid namn. Äldre krönikor ligger också troligen bakom framställningen —bl.a. har I. Lindqvist menat sig finna spår av en äldre krönika på hexameter, somAdamanvänt.- Krönikorna bygger delvis på äldre källor. När det gäller biskopsordinationerna till Norden kan man på goda grunder anta, att Adam i många fall använder ordinationshandlingar i kansliet. Samtidigt har äldre källor i dessa krönikor fått bli underlag för spekulationer, som framställs som objektiva fakta. Frågan blir, vilka uppgifter som skall tillerkännas historiskt värde, och vilka som skall frånkännas sådant. Som framkommer av det följande måste man försöka avgöra denna fråga från fall till fall, beroende på framställningens karaktär och omständigheter, som talar för möjligheten av att historiskt-kritiskt hållbara källor ligger till grund för krönikans framställning. När det gäller namn på personer och orter kan Adams uppgifter ibland verifieras genom andra källor. Ofta återspeglar olika avsnitt i Adams krönika ett likartat mönster. Ett avsnitt bygger på två eller flera olika huvudavsnitt, somkan antas återgå på andra källor. Mellan dessa fasta delar bygger Adam sedan en mer eller mindre hopdiktad bro, för att åstadkomma en helhet. Det är viktigt att noga skilja dessa broar från vad som kan antas vara en mera tillförlitlig framställning. Undersökningens svåraste del ligger i de fornnordiska berättande källorna och frågan om deras användbarhet. I första hand är det här frågan om de många isländska sagorna och en mängd mindre krönikor somhelgonlegender, västgötalängderna, GSoch olika annaler. De isländska sagorna är liksom Adams krönika uppbyggda kring äldre källor, i första hand skaldediktningar. Sagorna får bli kött på benen. Man har konstaterat inflytande från många olika håll, också från kontinenten och från så avlägsna delar av världen som Bysans. Vi vet idag, att de isländska sagor, som återberättar exempelvis 1000talet, inte kan betraktas som någon pålitlig skildring av dåtida förhållanden och skeenden. Ofta är de också politiskt tendentiösa. Ifråga om andra sagor, bl.a. Byskupa sögur, är det fromma legendmaterialet inbakat i framställningen. Allt detta har gjort att man i modern histo- - Lindqvist Äländsk odling 1969 s 43 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=