259 former, som rådde i de svenska landeii i äldsta kristen tid. Några direkta motsättningar i förhållandet till den kanoniska rätten kan knappast beläggas, men de kanoniskrättsliga förutsättningarna för stiftsförvaltningen saknades, i första hand domkapitlet. Biskopens förmögenhetsförvaltning hör sedan äldsta tid till hans viktigaste uppgifter i svenska material.*- De uppgifter som finns angående biskopens rent praktiska utövande av sin potestas jurisdictionis är ofta en del av de ekonomiska överenskommelser omtjänsteköp och biskopstionde, somfinns i nordisk rätt — som en motprestation till böndernas ekonomiska utfästelser.*'* 3. BISKOPEN OCH KYRKO- OCH KYRKOGÅRDSVIGNINGEN a) Biskopens vigningar i äldre tid Biskopen hade att utföra en rad vigningar och rituella akter, varav en del var intimt knutna till hans ämbete. Både beträffandesakramenten, konfirmationen och prästvigningen och i fråga omvigningar och benediktioner av kyrka och kyrkogård*, fungerade biskopen som ledare av rituella ceremonier, som var tätt förknippade med skilda rättsverkningar och vars betydelse var teologiskt motiverade. Ä ena sidan var följaktligen dessa rituella delar av biskopens ämbetsutövning grundade i den kyrkliga rätten och teologin. Åden andra sidan är det uppenbart, att kultiska ceremonier av olika slag hade en stor betydelse inom den nordiska folkfromheten under tidig medeltid. Hela samhället hade i sin uppbyggnad en påtaglig kultiskrituell prägel. Tänkandet var genomsyrat av magiska och sakrala föreställningar. I rättsligt hänseende var de rituella ceremonierna av största betydelse, vilket för biskopens vidkommande bl.a. kan beläggas Ovan III 4. '■* Nedan 4, 5. ' Termen viga används här i överensstämmelse med de nordiska källorna om både vigning av person —präst etc —och sak —kyrka etc. Den latinska vokabulären är mera differentierad, bl a genom distinktionen mellan consecratio och bcnedictio. Cf nedan c med not 70 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=