256 Särskilt stort utrymme ges i lagmaterialet bestämmelserna om biskopens vigningar av olikaslag, främst av kyrkaoch kyrkogård. Mot denna bakgrund kan det vara befogat att försöka ge en bild av vigningarnas rättsliga betydelse och därmed biskopens roll i detta sammanhang (V 3). I det därpå följande kapitlet tas köpe- och tiondeavtalen upp till behandling (V 4). Det är här frågan om ett principiellt viktigt delproblem inom frågekomplexet om biskopen i det svenska landskapssamhället. Biskopens visitation behandlas i det sista avsnittet (V 5). Till biskopens funktion hör utövandet av den andliga domsrätten. Denna problematik är dock så skild från den här nämnda, att den tas upp till behandling i ett särskilt huvudavsnitt (VI). 2. BISKOPENS KYRKORÄTTSLIGA STÄLLNING OCH FUNKTION Genom vigningen blev biskopsämnet —electus —bärare av kyrkans högsta, fullkomliga ämbete. Därmed var han satt att fullgöra uppgifter, som ingen annan kunde anförtros. Han fick inte bara sitt biskopsdöme, sitt förvaltningsområde och sin förvaltningsegendom. Han erhöll sin speciella teologiskt och kyrkorättsligt motiverade plats inom den allmänneliga kyrkans hierarki och funktion. Han kunde börja fungera i enlighet med premisserna för det fullkomliga ämbetet, som Petri efterföljare, i kraft av sin vigning och den apostoliska succésslonen. Både inom den kyrkliga rätten och den medeltida teologin, främst skolastiken, blev biskopsämbetet föremål för en inträngande behandling. I skolastiken sammanfattas biskopens myndighet och därmed också hans funktion i begreppen potestas ordinis, magisterii och jurisdictionis.^ Det är att observera att denna systematiseringen av bisko- ‘ Se till detta och följande om biskopsämbetet, Hinschius 2 s 40 f, Feine 1950 s 110 ff, 179 ff, 301 ff, 310 f, Plöchl 1 s 51 ff, 141 ff, 301 ff, 2 s 40 f, 115 ff, 126 ff. Nordström 1 s 218 ff, Maurer 2 s 212 ff, 5 s 403 ff, Hildebrand 3 s 110 ff, Koch 1936 2 s 72 ff, Andrén 1957 s 89 ff, Inger 1961 s 105 ff, Pirinen 1968 s 194 ff. Gallén KL 1 sp 610 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=