9 b) Diplomen Nästa stora källgrupp är diplommaterialet. I princip har jag här följt samma regel som beträffande lagarna: Att utgå från det svenska materialet och sedan vid behandlingen av problem, där detta är befogat, komplettera och belysa frågeställningar och lösningar med hjälp av diplomfrån övriga Norden, England och kontinenten. Särskilt vid behandlingen av den s.k. missionsepoken, då svenska diplom i det närmaste saknas, spelar de utländska en mera framskjuten roll. Bortsett från möjligheten att vissa diplom kan vara förfalskningar —vilket är aktuellt i ett par fall från missionstiden —eller feldaterade, måste man ha klart för sig, att äldre diplomofta använts som en sorts lathundar för yngre med liknande innehåll. Vissa diplom bygger stilistiskt och terminologiskt på äldre förlagor, kanske frän helt andra länder, även om de yttre förutsättningarna inte är desamma. Genom detta beroende av äldre diplom kan en skrivelse ibland komma att ge en skev bild av verkligheten. Det viktiga i detta sammanhang är därför inte bara frågan om den tidsmässiga relationen mellan av varandra beroende diplom, utan också frågan om vem deras mottagare är. Skrivelser från det påvliga kansliet gick ut i stora mängder till olika länder, kungar och biskopar, ofta i samma eller liknande ärenden, t.ex. i samband med Lateransynoden 1215. Det är därför möjligt att diplomen fick en så allmän utformning, att den yttre ramen ibland inte kan ligga till grund för vår kunskap om mottagaren och hans land. Man kan gå ytterligare ett steg längre och hålla möjligheten öppen, att påvliga skrivelser så påverkats av förhållandena på speciella platser och i speciella länder, att de omedvetet har kommit att ge en något felaktig bild av förhållandena i andra. Detta problem är aktuellt bl.a. ifråga om biskopstillsättningarna, där påverkan från de kontinentala förhållandena i diplom till Sverige inte kan uteslutas. En likartad terminologi behöver inte innebära, att förhållandena på denna punkt i Sverige i sak var parallella med exempelvis de tyska och franska.' Rent allmänt kan trots dessa svårigheter sägas, att diplommaterialet ur källkritisk synvinkel är det enklaste av de tre huvudtyper av källor, som behandlas. c) De berättande källorna De svåraste källkritiska problemen kommer med de berättande källorna. Det är svårt att här genomgående följa en konsekvent linje. Till det påvliga kansliet och dess funktion Tangl a. a.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=